Aftonbladet – 5 februari 1861, sida 1

mig störst här, under det kära tak; der jag. kunde fått en så förträfflig uppfostran — om jag bara förr vetat att sätta värde derpå.?. Tout beau! sade gubben med sin van: liga butterhet,. ehuru mycket vänligt, nu slår du dig på riktiga syndabekännelser. Men ser du Allt felet låg väl kanske icke hos dig. Din gamle, torre farbror vär väl understundom för kärf mot det unga, brusande blodet.? Ack nej, farbror, förebrå sig ingenting; Mitt var felet. Men kan uppriktig ånger och flit och arbete hädanefter utplåna det, så kunde jag blifva än en grad lyckligare än jag nu är? ; cHm att kärleken, det skräpet, som gjort så mången galen i skallen, skulle göra dig klok. Du är en underlig sammansättning, min gosse! Men nu skall du gå och Igga dig voch drömmarom den-sköna, huru du sitter med henne i det gröna och spritar en liten böna, alldeles som i Arkadien. God natt med dig, nu måste jag fortsätta den här förbannadt trassliga kel som ditt prat minsann icke hjelpt mig att reda: Ser du! Och nu blef gubben helt liflig. Ser du! jag kunde sätta mitt hufvud i pant, att Mathisen är alldeles oskyldig, men det är så förbannadt intråssladt :!och för många skenskäl-emot honom vittnena tro honom: Om saker, derför vittna de väl just. icke falskt, ty det måste man spara; både jatt säga och förmoda, men de vittna iden ton, som man tager, då man tror-att man. sett något, fastän ej allt, och vi ha likväl nu kommit så långt, att det blott är en enda timma på hela det dygnet, som! han ej kan redogöra för, men olyckligtvis är det just den timman, då brottet begicks: Men karlen kan väl icke flygu heller; och det skullevhan kunna, om han varit hemma hos sig klockan tolf-på natten, begått dådet uppe vid Tallkrogen; och kem tillbaka när klockan slog ett, ty då vår huns gamla piga vaken och hörde honom vägg i vägg vänd sie li sängen Memden der: andra