Aftonbladet – 5 februari 1861, sida 1

åter satt sig vidskrifbordet och tagit pennan, dock utan att doppa den, ?du skalldå draga dit ned! Ja, nu vet du huru det ser ut, och om din utkorade faller mig i smaken, det vill säga om lion är naturlig och okonstlad, icke stoltserande öfver sin rikedom, icke ser sin fattiga fästman öfver axeln eller gör narr af hans gamle och gamrnalmodige farbroder, så kommer jag väl och står fadder åt äldste pilten, om du vill ha gubben dertill.? — Ack, farbror! Hvem tror farbror är lyckligare än jag i denna stund? Men farbror måste äfven komma till vårt bröllop. När blir det då?4 är I September. Hvem gör det då? Grefve Stenborgs ken jag tro?4 Nej, min fästmö vill göra det sjelf. — Hvad för slågt Det var en af de nya emancipationsidgerna. Är hon en sådan der frisinnad madam? Hon är tjugunio år. Honhbar varit myn: dig alltsedan sitt tjugonde år, det vill säga, att grefve Stenborg var för sken skull henpes förmyndare de första åren.: Hon behör sin störa och vackra egendom, en mil notr om Hjo, och kallar sjelf för pryderi, om bon skulle bedja någon annan cörn dette! bröllop, som dessutom blir Nku enkelt som tyst. Hon, likasonY jag, her ej stort talat derom, men jag tror mig: känna Henne;och en viss enkelhet rådet i hennes smak, och ssledes äfven vid detta tillfälle; förmodar jag: Hon reser öm fredag tilbaka till sin prövins. Oeh jag får inte följa henne en enda bit. Jag återser henne ej fört än i September, då vi tillsammans, käraste farbror; styra kosan — åt södet! Ha! ha! ha!? sade gubben, du ser ut söm du bade last att hoppa af glädje! Så dan såg jag dig då aldrig här i hemmet förr.? s oaNej, såde Ernst leende; ty förr Hade jag min glädje utom hus; iu följer den med mio. och — utom hosmin Adetsunda är den