Aftonbladet – 4 februari 1861, sida 2

sagerarevagnar — mäste anordnas. Detvar naturligt att detta starka tillopp af lustre. sande skulle vid bantågets ankomst till Södertelje förorsaka ett ovanligt lif på gatorna i den lilla staden. — Ur det tal, hvarmed Upsala akademis nuvarande rektor prof. Carlson besvarade den för honom vid nordiska festen föreslagna skålen, återgifva vi efter Upsala-Posten följande: j — — — Vetenskapen har icke hos oss den yppiga växt, som skänkes af en mil: dare sol; hon lefver icke, som i rikare länder, omklädd af glans, hyst i gyllene sal, uppmuntrad af den rika andliga samfärden:s värmande kraft. Hon sär en hög, men allvarlig gestalt, som lägrat sig på granithällen, som lyssnar till vågornas säng och skogens röster ofta mer än till ljuden från menniskornas samqväm, kämpande på allvar med köld äfven i den andliga temperaturen, med armod i yttre förhållanden — men hon måste tillika blifva renad af försakelsen, sträng mot sig sjelf genori behof: vet att sluta sig inom sig sjelf, stärkt till och med genom ensamhetens känsla, stärkt. såvida denna tillika innebär känslan af hö: gre ansvar, känslan att vara behöflig, och sålunda lifvad genom det nära förhållandet till det samhfille, i hvilket hon lefver. Vårt hemland, fattigt i så många hänseenden, eger dock en skatt, som man finner mera gynnade. länder sakna: ett sundt nationelt lif, en kärna för fosterländsk utveckling. Hvarken hafva här statslifvets band brustit vid försöket att omfatta nationen i dess helhet; ej heller hafva dessa band tillknutits så hårdt att icke nationen kan andas fritt och friskt utveckla sitt lif. — Vetenskapen har derföre ock en fosterländsk betydelse, och en fosterländsk kallelse! Hon sväfvar ieke i rymderna af ett samhälle, som blott har tankens tillvaro; lion dricker lifsluften af det fosterländska samhälle, inom hvilket hon rör sig. :Hon känner sig kallad att höja dess kraft, så att dess pulsar slå högre, friare, lättare — kallad att läsa i dess inre, att förstå de krafter, som röra sig på djupet, och tända det ljus, som vägleder vid deras utveckling. Hon skall vara folkets lärarinna; och så enkla äro här förhållandena, att man kan ufskilja de ådror, genom hvilka hennes lärdomar strömma ut L samhällets vidaste kretsar. Detta är vetenskapens ställning hos oss — dess kallelse, dess styrka. Detta är universitetets. Universiteternas ställning är hos dessa nordiska folk ännu mera betydelsefull än i andra länder, som äro rikare på medelpunkter för andligt lif. Deras innerliga oemenskap med det sambhällslif, som rör sig omkring dem, kan icke brytas: den hör ill deras väsende. Måtte uppfattningen af denna sanning vara klar och stark ibland oss! Måtte den ständigt växa i styrka! Måtte den lifva lärarne, glädja dem under deras arbeten, belöna dem i det den eggar dem till nya mödor, till rastlöst framträngande på den ändlösa stråt, der de hafva att bana väg för andra! Måtte den vara jefvande hos de unga, hvilka skola stärkas af den tanken, att de äro här, icke blott för att bereda sin framtid, utan fädernesjandets, och hvilka skola upprätthållas vid de uppoffringar, som de flesta af dem hafva utt underkasta sig, genom det medvetandet itt de bära dem icke blott-för sin skull, ller för kommande dagars bröd skull, utan ör det ljus. och den värma, som de äro kallade att en gång sprida omkring sig, för len ädlare anda, som de skola göra gälande i sitt land, med ett ord: af kärlek till leras vinkande framtida kall, af hörsamhet not fäderneslandet, hvars manande röst de örnimma ! ——Ä — I Norrlandsposten läses: Genom regementsläkaren dr N. L. Rahmtröms här i tisdags morgon inträffåde död var regementsläkarebefattningen vid Helsinge egemente blifvit ledig, hvilken han såsom ordinarie innehaft mer än 32 år, och derörut en tid såsom tillförordnad. Den afidne har under sina verksammare -dagar rifvit sin tribut åt fäderneslandet i flera iktningar: såsom fänrik deltog han i norka kampanjen, hvarföre han älven var nrydd med Carl-Johans-medaljen; mång rig sekreterare i länets hushållningssällkap utan annan belöning än tillfredsstälelsen af efter bästa insigt utfördt förtroenleuppdrag, utmärkte sällskapet honom först I land alla med sin guldmedalj; för frihe.: ens. och folkbildmingens sak voro. hans be-l nödanden intill sednaste åren kraftiga, och!