Aftonbladet – 4 februari 1861, sida 1

0 fd Å f EN KUNGLIG SEKTER. Befättelse af författarinnan till Eusinorna. ) Ara bad sin. tänt om tillåtelse att den: följande förmiddagen få mottaga sin illkommande ; farbroder, och! då svarade summan: nod i Ey din stygga! så falsk och tillgjord och smilande du är! Du ber omilof — kan tänka — att mottaga. din. gamla. farbroder; men din unga tillbedjare släpper du in mig oåtspord, och låter mig tro att. det är handtverkare och. bodbetjenter som komma med sing. räkningar. Nej! nu skall du ha straff, och Här ldgann — — kommer, så vill jag sjelf taga emot honom, och om du är lydig, anständig och snäll, skall du få komma m och blifva presenterad. r CAck tant!? sade Adelgunda med stora tårar i ögonen, hvad godhet och mildhet och öfverseende med den, som ändå har på sitt samvete att ej ha gått tarts önskningar till mötes, hvad de inverka på ett tacksamt och känsligt hjerta, det är omöjligt för mig att uttrycka! Mycket har jag förr hållit af tant, men menniskor påstå ju att tant är så högdragen . och etikettfull och Gud vet ej hvad, och jag fruktade alltid, att om någon brytning i min ställning skulle inträffa, je skulle möta ettdera ogillande eller ock liknöjdhet. och köld. Och hvad har jag erfarit? Jo, en huld moders ömhet, godhet och öfverseende.st. Gumman nickade vänligt och klappade Adelgunda på kinden, sägande: Jaså, man påstår då, att jag är så högfärdig och etikettfull. Ja, det är jag äfven mot folk iallmänhet, och isynnerhet dem. som, på minsta sätt vilja sätta sig på min näsa, och det brukas ar visst folk, komna ur hopen, nu för tiden. Men se då bli gumman en spansk grandezza, som ej vikei för någon, och allraminst för knaster, så ) Se A, B. nir 5—17, 20—28.