Aftonbladet – 4 februari 1861, sida 1

men jag för att begära farbrors samtycke och välsignelse.t Ljuger du inte? År det inte bara chimeriskt hopp, som bedrar dig? Eller är det något fel med donnan? Hvarken det ena eller andra, och både efvinnan Stenborg och min fästmö anhålla, att farbror i morgon förmiddag gör dem ett besök, att de må få lära känna farbror, och att min Adelgunda må få tacka den som varit mig i faders ställe — ty — hvad hade jag varit utan farbror? Men det är sant, då hade jag troligen icke heller fått henhe, ty utan farbrors många råd och förmaningar hade jag väl ej varit värdig att få henne till måka.? Ja, det var inte stort att tacka fört, sade gubben midt emellan allvar, som höll på att öfvergå till ömhet, och torrt skämt öfver att Adelgunda ej gjort så särdeles stor lycka. Men, tillade han, är det nu verkligt? Kom ihåg: en gång har du ljugit för mig!4 aja en gång, men inte två, käraste farbror. Men farbror får nog sjelf se och höra i morgon, .om farbror vill följa mig till grefvinnan Stenborg. Visst vill jag det, sade gubben och steg upp från skritbordet och räckte ut handen till Ernst, ett ömhetsprof som denne icke erfarit på tio år kanske — visst vill jag se hvad du kallar din lycka, och som ingen uppriktigare än jag önskar måtte blifea din lycka. Gud välsigne dig! — Rösten blef så underlig, men gubben beherrskade sig litet och tillade: Det är annars vanskeligt för en fattig gosse, som ingenting är, att gifta sig med en rik och förnäm flicka, t har hon husböndväldet, så blir du, oaktadt all rikedom, ändå föga afundsvärd. CAck det hörs så väl, att farbror ej sett Adelgunda. , Jag tror du är verkligen kär dessutom? Ja det är med det som med den der enda lögnen till farbror. Det är för första och sista gången. (Forls.)