Aftonbladet – 4 februari 1861, sida 1

Kände farbror någonsin en öfverste Lindenau.? ; Det gjorde jag visst. Han hade redan afsked, när jag kände honom. Det var en hedersman med mera underbyggnad och kunskaper, än den tidens militärer brukade hafva. Men han var egen och hade besynnerliga ider. Dock voro dessa nästan alltid goda, fast icke alla uppfattade dem. Han var gift med n syster till grefvinnan Stenborg.? cHan var så. Och han var förmögen, men blef mycket rik sedan genom ett stort arf; men de äro längesedan döda båda två.? Och han började åter skrifva. Ja, men de efterlemnade en enda dotter. Hon bör vara ganska rik?, sade farbrodern, men skref al tjemt. Hon är mycket rik, men ändå mera älskvärd, skön och god som en engel. Nå bevars! sådant rosande! men jag fruktar, att det är den stora rikedomen som gifvit alla dessa sköna behag åt vestgötafröken, ty hon är väl minst 40 år, Nej I men huru kan farbror tala så! Hon är icke 30 år. Ja du skulle visst fråga efter en trettio års fröken, som icke hade pengar, hä, hä. tAck det hörs, att farbror icke sett henne.: E 4Ja förgapa dig inte du i henne, ty förr än du fick en nigee till grefvinnan Stenborg, så skall jag reda ut Attarpska målet, detmest invecklade jag vet, med bevekelsegrunder och allt. Ja, men farbrort, sade Ernst och steg upp från sin plats, och gick fram till den gamle — tänk om jag — ändå redan fått jenna nidce. ; A Hvad pratar du! inföll gubben, nästan med snäsig ton, fast han vände sig alldeles från skrifbordet. Ståinte och narras med gammalt folk.t Nej, farbror. Vid Gud! jag narras icke. Adelgunda Lindenau är min fästmö, med hennes närmastes begifvande, och nu kom