Aftonbladet – 4 februari 1861, sida 1

ant som vi nu ha mycket äfven i de högre lasserna3 men har du väl någonsin hört mig tala högdraget med en domestik eller underhafvande, en fattig eller någon — enfin — uride lägre klässerna? -Har nuwmågonin hört mig bruka den gemena termen, som mången gång undfaller tillsoch med;dessa fruar som sjelfva varit pigor, nemligen: sämre folk? Nej, aldrig! Jag hari alla mina dagar: vetat att urskilja både mellan sämre folk och det allrasämsta, ock det råkar jag spm oftast midt i salongen; och när någon vågar visa dessa den köld och den liknöjdhet, som de förtjena, då kallas man: Cså fåsligt högfärdigt: men den verkliga förtjensten, när jag nota bene förmått inse och fatta den; har aldrig haft, att beklaga sig öfver min högdragenhet.t Ja, tant är en rar gumma; nästan alldelås en sådan som jag vill blifva, men med dem skilnaden att jag är bara en adelsmans dotter; n:r 30, och min man af knaperadel. i Ey, din otäcka! Nu hämnas du på mig. j Nej, ingalunda. Tent har aldrig någon högfärd; som jag icke rätt väl kan fatta och förstå, mer än någon gång när frågan blir om gammal familj, 16-anor,!stamträd etc. Men vore jag en af dessa, så fruktarjag att jäg hade samma lilla — ja, hvad vill jag säga — svaghet är icke artigt, men jag hittår ej: på annat.t I Ja-så, din näsperla! BSå-å, att det är en svaghet. Jag undrar om du godvilligt ville afstå att vara n:r 30, du! . Jay tant. Det skulle jag icke bry mig mycket om. i tDu ville kanske vara ofrälse? ; i Nej, det ville jag icke, efter jar inte är född ofrälse: men jag har visst äfven ändå eh svaghet i den vägen. Jag ville vara en ättling af utmärkt hederliga, tappra, ädla, slorsinnade förfäder; jag ville kunna säga till en son, om jag får-någon: Blif lik din ättefader och gå i samma spår som hela din förgångna slägt! Jag ville kunna säga till en dotter: Ingen evinna af din slägt har