bataljon infunnit sig och ej heller saknades der veteranen Björn i ädel krigarehållning, tjenstgörande vid sin gamle väns och löjtnants sista parad. Denna öppnades af söjtnanterna Danielsson och Pinello, hvilka förde prestafverna och medaljen bars af kvpten Mether. Jordfästningen förrättades i kyr kan af sockneadjunktep i Halikko, Sahlberg; som dervid i ett varmt och värdigt tal berörde de ärorika minnen våra häfder omtala och våra skalder besjunga. samt tolkade den hädangånones oförgätliga förtjenst vid försvarandet af fäderneslandet. Den sista af Åbo grågossars befäl nedsänktes härefter i sin graf och processionen samt öfrige, hvilka bevistat begrafningen, lemnade kyrkogården; dock icke alla, ty en enda gubbe fanns ännu qvar invid den sandhög, der August Bremers stoft nyss blifvit gömdt, och denna ende var gamla Björn, som: der stod med blottadt hufvud och tycktes öfver sin vapenbroder uttala: Heder öfver honom, heder Öfver krigarn, der han gömmes! Mannamod och mannaseder Akte att hans namn ej glömmes, Inga mesar trampe kullen, Der den re bor i mullen, Nej en ätt af gamla stammen, Skydde ständigt grafven. Amen.s