Aftonbladet – 1 februari 1861, sida 3

UTRIKES. DANMARK. Mer än hundra riksdagsmän af alla fraktioner voro i lördags samlade till en gemensam middagsmältid — ett afsked till riksdagen — hvarvid skålar druckos, bland annat, för enighet och sammanhållning mellan Nordens folk samt för den mot Danmark vänligt sinnade stormakten Times. En varmt fosterländsk stämning, en liflig erinran om 18484 genomgick hela festen. Första exemplaret af riksdagsmännens till undertecknande utdelade adress har nu inkommit, försedt med namnteckning af hela Köpenhamns magistrat. Fidningen Dannevirke yrkar att Danmark nu icke skall släppa ur händerna det gynsamma tillfället att genom ett riktigt kraftigt uppträdande aftvinga tyskarne en gång för alla ett fullkomligt öfvergifvande af alla deras anspråk mot Danmark. Justitieministeren har i ett särskilt cirkulär uppmanat alla de under densamma lydande tjenstemän, som hafva något slags befattning med manskaps inkallande till armån, att skyndsammast handlägga dithörande göromal. TYSKLAND. . Preussen. De krigiska uttryck konungen använde i ett tal till de i Berlin församlade generalerna, ha väckt både uppseende och ogillande i England och Frankrike. Lord Palmerstons organ, Morning Post, finner det högst olämpligt att konungen uttalat sig fiendtligt mot Frankrike, som icke på något sätt tillkännagifvit onda afsigter mot Preussen, och sätter i fråga om det är konunens afsigt att framkalla en konflikt samt huruvida han ej i viss mån är andras redskap och bundsförvandt. — Tories organ, Morning Herald, säger: Konungen af Preussen har sannerligen icke sväfvat på målet, och för Europas skull önska vi att hans ord: haft fredligare lydelse. — Siecle anmärker; att bland alla tänkbara medel, som kunde användas för att förmå Frankrike till att ej bryta freden, äro hotelser och en utmanande hänvisning till preussiska armåns och de preussiska fästningarnes styrka jemtupp det allra olyckligaste. I de tyska tidnimgarne förekomma två bref, som väckt mycket uppseende. I det ena uppmanade den numera aflidne patrioten Arndt enträget konung Fredrik Wilhelm IV att (år 1849) mottaga kejsarkro.. nan och uppträda bestämdt mot Österrike, på hvars undiga politik han skyllde alia ysklands olyckor. Det andra brefvet är konungens svar, deri denne förklarade att han ej kunde mottaga tillbudet, emedan Frankfurterparlamentet stod på revolutionär ståndpunkt och ansåg sig föra folkets talan i motsats till furstarne, i stället för att det borde tillgodose begges intressen. Ar detta foster af det på gräsliga omvexlingar så fruktbara året 1848 (d. v. s. kejsarkronan) verkligen en krona? skref konungen. Den sak vi tala om bär icke det heliga korsets tecken, trycker ej in på ens hufvud stämET Saf Guds nåde; det är ingen krona. et är ett träldomens jernhalsband, hvarmed ättlingen af mer än 24 regenter, kurfurstar och konungar, chefen för 16 millioner, herren öfver den trognaste och tappraste krigshär i verlden skulle blifva gjord till revolutionens slaf. Preussiska regeringen har ånyo uttalat sig i afseende på förhållandet till Danmark. Det har skett i en not af utrikesministern von Schleinitz, refererande sig till Englands bemedlingsförslag och särskilt till lord John Russells not af den 8 Dec. Preussiska utrikesministern uttrycker sin tillfredsställelse öfver att lord John Russell hvarken velat rekommendera dessa förslag till antagande eller öfverhufvud ansett dem egnade till ati vara grundvalen för en öfverenskommelse. ithy att han som vilkor för en förlikning uppler att Danmarks löfte om de särskildr undsdelarnes likberättigade ställning reatigenuom en Tepresentation af de la landsdelarne. En synnerlig till dsställelse, säger frih. von Schleinitz der efter, ha vi haft af sista delen i noten 8 den 8 Dec, ; igt hvilken storbritanniska regeringen ej drager i betänkande att ultryekligt erkänna Danmarks, i hänseende till Slesvig bestående internationella förpligtelfer till tyska förbundet, hvilka hittills lif