Aftonbladet – 1 februari 1861, sida 2

trädangde, jag väntade dig på sagdan tid — men — ingen Astolf! Ja, men nu kommer han, eller rättare, en af Macbeths hexor, ty jag kan icke alla dagar vara så grann som i förgår. Vet du, det var en gudomlig dag! hemfärden oberäknad. Hvad hade då kommit för smolk i mjölken?4 — st SAh! Bry dig inte om det4, sade Adelgunda, utan säg hvarföre du ej kom i går, så skall jag sedan säga dig huru jag aånvände dagen. Jo, min skatunge var af glädje och prat och rörelse alldeles som litet Ymgbruten i fn och då ville jag ej gå ifrån henne. on förgapade sig i songlig sektern — hon talar jemt om honom.. ; Och hvad skall du väl säga, om jag bekänner för dig; sade Adelgunda, tatt jag gjort som BSigne. 4Det började ana mig om afton på hemresan. Ieke förr? ; Nej, jag trodde på baron Theodor. Det, gör I ännu, ty det är min vän, 1 ordets hela bemärkelse. tMen kunglig sektern? cÄr min trolofvade. : Och nu var det Beatrix som flög upp och gjorde de allra befängdaste språng och krum-. bugter af glädje. Nå, Gud ske lof! utropade hon. Jag skall då se dig lycklig och säll vid en älskvärd makes sida! Och han är älskvärd. Först je jag, att han ej kunde jemföras med baronen, — men han tog sedan ut sin rätt. Adelgunda berättade nu för Beatrix hur allt gått till, men besynnerligt nog —i helt andra termer än för tanten. Så rättar sig den qvicka, fintliga, godhjertade alltid efter ;