Aftonbladet – 1 februari 1861, sida 1

EN KUNGLIG SEKTER. Berättelse af författarinnan till Kusinerna. ) ?Huru menar du?4 frågade Ernst, men utan all häpnad eller oro. Jos, sade Adelgunda motvilligt, men redigt, jag hår en oäkta broder, och —i samma stund jag gifter mig, så är förmör enheten hans. Pe sål nu har jag dåfullgjort din vilja och befallning, o fåder!? och. härvid nedföll hon på en stol, betäckande sina ögon med en näsduk och gret, Adelgunda! sade Ernst och kastade sig för hennes fötter, Adelgunda! Du älskar mig ju, och då, då kan du ju icke blifva olycklig med mig, äfven utan all förmöenhet, -O! jag sörjer den för din skull, ör att du skulle förlora den för min skull, Men, ack vågar jag säga det! Jag känner mig lyckligere nu! Adelgunda, du skall få se hvad den man kan förmå, som älskar dig. Jag vill arbeta! Nu her jag vilja; förmåga har jag, Gud vare iof och pris, aldrig saknat. Och min gam!c hederlige farbror, han skall förguda dig, äfven om du inte hade en skilling, och han skall se hvad hån har uträttat ändå, ty jag vöre icke hvad jag är, utan den gamle mannens vyokande öfver mig i alla tider, och när ban ou finner, alt jag verkligen ångrar mind ohyggliga, tomma dandytid och attjag full: komlhoen är återkommen derifrån, ack! då skall han gifva mig åter sin faderliga kärlek och äfven blifva oss en hjelp i materielt t:änseende.? Du sörjer således icke alla dessa pen? gar — det. vackra Almvikt, sade Adelgunda x) Se A, B. nir 5—17, 20—26.