Aftonbladet – 1 februari 1861, sida 1

cJa då går det ändå an?, sade gumman och drog andan hett djupt. RA cTant känher hans familjeförhållanden bättre än jag. Nå, säg nu fort! Kom ihåg, att det är hvad som numera i lifvet mest intresserer din gamla tant, din salig moders enda syster!? Ja, min lilla älskade tant, sade Adelgunda, och barnsliga tårar runno utför de ungdomliga kinderna. Tant älskade ju äfven en gång i sin je dagar. Nå väl! Nu Bar mitt val fallit på sonen. Sonen, unge v. Stern! Säger du sannt? Jag vill bäde tro och icke tro dig! Han är visst yngre än du. Mycket Tygglie. Vacker, gentil gosse; men så ung. Talar du äre SJag talar fullkomlig sanning, min göda, älskade andra moder, och jag vet ingenting som i detta ögonblick kulle göra mig lyckSR än om jod illade mitt: val. Han är; det är sannt, tvi e än j men hvad gör det! Han älskar nig. 4157 t Ar du bara viss på det, min egen engel! Skåll man gifta sig på ge sade gumman suckande, då bör dets) med någon söm är något och har er men gifter man sig par amour, så bör Man vara väl säker att det är kärlek å mannens sida och icke andra bevekelsegrunder; så är min mening. KAck, jag fattar och förstår så väl hvad tant menarX, sade Adelgunda och berättade nu utförligt och redigt, först sin bekantskap med Ernst, deras ömsesidiga tycke för hvarandra. och slutligen sade tanten, som varit rörd till tårar under sih älskade Adelgundas förklaring: Ja, Gud i himlen vare med: dig, du kära älskade barn! Det är en röst som säger migätt du blir lycklig, liksom for