;j man åtminstone ett godt samspel, och detta har Ladugårdslandsteatern aldrig kunnat fåstadkomma. Den har dertill stått på en Jalltför. . ambulatorisk fot, och hvad värre Jär, — den har i spetsen för sig alltid haft personer som icke varit vuxna ens hälften af sitt svåra kall. Det vill synas såsom fordrades i våra dagar åtminstone något mera för att styra en teater i -hufvudstaden, än blott och bart begäret och afsigten att förtjena penningar. i Det fordras förmåga att kunnå välja ett godt sällskap; att sammanhålla det, när man en gång lyckats få det; att gifva enhet och hållning åt dess prestationer, och slutligen att välja sin repertoir; lämplig för det skådespelaresällskap man disponerar, för den teater på hvilken man spelar, för den publik man isynnerhet tror sig hafva att påräkna, och för den tidpunkt under hvilken man verkar. Och nu råkar det verkligen vara händelsen, att de egenskaper, som fordras för att lösa dessa uppgifter, eller åtminstone en eller annan af dem, icke: stå hvar och en till. buds, som kan få det infallet att vilja etablera en teater och draga vexel på allmänhetens benägenhet att uppmuntra det började företaget. Derföre, huru mycket man än må beklaga individen, som blir ett offer för sin oförmåga. det kall han åtagit sig, säkerligen på grund af oriktig föreställning om vilkoren för att kunna fylla det, så måste dock den strängare kontroll, som allmänheten sjelt synes börja utöfva med afseende på en al sina. vigtigare bildningskällor, betraktas såsom ett framsteg i smak och omdöme. En annan vigtig orsak till den likgiltig het, hvarmed adugårdslandstestemn bemötts, tro vi oss finna deruti att den ifrån första början tillkom mindre af ett kändt och erkändt behof, än som en spekulation, framkallad af ögonblickets goda konjunkturer: De teatrar hufvudstaden eger, denna oberäknad, synas något så när kunna fylla behofvet för en stad med icke större folkmängd än Stockholm,-så mycket mera som de hafva sin temligen skarpt. åtskilda verkningskrets och derföre äro i tillfälle att tillfredsställa publikens smak för ombyte. Gäller den stränga begränsningen mindre i fråga om kungliga och mindre teatrarna, som ofta nog synas vilja ombyta roller — så att den mindre håller sigtill det klassiska dramat och lustspelet, och den kungliga till den moderna franska komedien och det borgerliga skådespelet — så har dock södra teatern visat en bestämd tendens att blifva mera uteslutande en lustspelsteater, och fyller någorlunda anspråken på en sådan. Hvad skulle således återstå för Ladugårdslandsteatern? Ettdera att vara i ordets egentligaste betydelse en folkteater — en sådan ega vi ännu icke — eller ocrså att gå i södra teaterns fotspår. Detta sednare synes hatva varit dess uppgift, utan att den dock lyckats uthålla täflan, hvarken i afseende på de gifna styckenas tidsenlighet eller 1 afseende på utförandet. Ty öfvergå vi till ett skärskådande af Ladugårdslandsteaterns repertoir under de få månader den nu sednast varit i verksamhet, så se vi att den antingen bestått af gamla, till stor del längesedan utspelade stycken, hvilka förut å andra scener utförts bättre än på denna, eller också af nyare bagateller, af beskaffenhet att hemta hela sitt intresse från ett raskt och spirituelt utförande, af hvilket man i de flesta fall icke sett ett spår. Det har också varit med en fullkomligt riktig känsla af denna scens obehöflighet, som de, hvilka skrifva för teatern, afhållit sig från att söka med något arbete af mera värde uppehålla ett skenlif af så bräcklig art — om de annars skulle haft mod att trotsa det för ett arbete vanskliga uti att blifva haltande och svagt återgifvet — det vill säga att helt och hållet undandragas det skådespelarens understöd som hvarje dra-l matiskt arbete ovilkorligen kräfver, såvida det skall kunna uppfylla sin bestämmelse. Den tredje vigtiga orsaken till svårigheten att kunnna uppehålla denna scen .se vi uti densammas läge, hvilket ej är-det lyckligaste. Man torde ha ansett att Ladu ärde: : landet också är en stadsdel för sig, lika väl som Söder. Men det är dock den väsendtliga skilnaden dervidlag, att Ladugårdslandet blott är en del af en förstad, då Söder deremot är en sådan för sig: Söder ligger tillräckligt långt ifrån devöfriga teatratne för att kunna och-böra hafva sin jegen teater men ifrån Ladugårdslandet har man icke så lång väg till de båda större teatrarne, oberäknadt att dess teaterbesökande allmänhet är mins dre än den som finnes på Söder. Och skola återigen de; som bebo de lägre delarne af Norrmalm, gå förbi de båda större teatrarne för att besöka den aflägset belägna Laduoårdslandsteatern, så mäste der gifvas mnågot som eger en starkare lockelse. Det vill med andra ord säga: för att kunna ): existera, måste denna teater öfverträffa ella de andra uti styckenas frälien eller i spelets fulländning, eller ock skapa sig en egendomlig genre, uti hvilken konkurrenterna icke täfla; när intetderå varit fållet, så har följden. blifvit den naturliga, att dess plat-: ser kommit att-stå tomma: Det bör kunna antagas, att då år efter år samma orsaker medfört samma verkan, man: hädanefter skall: betänka sig något mera innan nya likartade försök äfventyras. Ladugårdslandsscenen öfvertages nu af hr Selinder, som har för afsigt att låta sina j: elever der uppträda. Skall han lyckasis