SHuru! Hvad vill detta säga! är du icke. ri? Fri som hiftens fopel. cÄlekar du mig då icke? Jag älskar dig, jag bekänner det fritt, det må sedan gå huru det vill.4 SÖ Är jag icke kanske din första kärlekt, sade Ernst, och en-mörk rodnad ;:betäckte hans pannä: : — Min första — rmin enda —4 svårade Adelgunda, och hennes öga var. så oskuldssullt, att Erost med våld tryckte henne til sitt klappande hjerta; men hon vred sig undan honom och utropade; i en viss förtviftan: O! Min olyckliga förmögenhet! Tala icke om din förmögenhet, flicka! om du icke vill göra. mig rasande; den här i detta ögonblick icke med vår kärlek att öra. Jo4, bade Auelgunda med en fasthet, som hon ändtligen tillkämpat ir JOT der har med vår kärlek att göra. Ordet måste ut: denna min förmögenhet, den — fins icke mera; om — jag: tillhör. dig.?. i ) (Forts. följer )