Aftonbladet – 30 januari 1861, sida 3

framställde sina slutpåståenden, samt yr, ade, atf den anklagade skulle mista lifvet genom halsing. Walter, som förut visat sig hård och känslolös för sin gerning, har under sednaste rältegångstillfällen synts uppskakad och ångerfall. Afkunnandet af utslag uppsköts till annan dag. j .— Under innevarande vinter hafva gång efter annan fruntimmer, hvilka uti omnibus färdats emellan Slussen och Kungsbacken, tillkännagifvit, ait de derunder blifvit frånstulna penningar, dem de haft i sina klädningsfickor förvarade. På sjelfva julafton skedde en sådan stöld, och polisen i Skeppsbrotrakten, hvilken härom genast underrättades, tog då i förhör en un qvinna, Johanna Augusta Johansson, som vi tillfället befunnit sig i samma emnibus som det bestulna : fruntimret. För den gången styrktes dock icke de mot Johansson framkastade miss: tankar. Sedermera har emellertid anledning förekommit att antaga, det Johansson icke vore så alldeles oskyldig, och i måndags skedde visitation i hennes bostad, n:r 7 Köpmangatan, dervid påträffades trenne olika portemonnaier, för hvilkas åtkomst hon icke förmädde nöjaktigt redogöra. Johansson har dessutom innehaft och till en sin älskare bortskänkt en penningpung och en portemonnaie, hvilka jemväl antagas hafva på oärligt sätt kommit i hennes våld. På grund af hvad sålunda förekommit har Johansson blifvit häktad och undergick i går polisransakning. Hon nekade då för att hafva genom fickstöld åtkommit de hos hennefunna portemonnaier. Då det är att förmoda, att flera personer, hvilka på ofvanuppgifna sätt blifvit bestulna, härom ännu icke gjort någon anmälan, torde sådant numera böra ske för att få närmare kännedom om de af Jotansson föröfvade stölder samt egare till de hos henne anhållna Orter nis . , (D. B) Ett prejudikat. Svea hofrätt har nu meddelat utslag uppå de besvär grosshandlånden Alfred Sjöberg anfört deröfver, att öfverståthållare-embbtet för polisärenden, hvarest stadsfiskalen L. E. Kock, -å tjenstens vägnar, tilltalat Sjöberg för oloflig tillverkning och försäljning af sockerdricka, har, efter det Sjöberg invändt, att öfverståtbål are-embetet icke skulle vara behörigt att målet till pröfning upptaga, genom utslag dena. 24. Mars 1860, dels, under åberopande af kongl. brefvet den 23 Mars 1795 samt 33 8 i fabriks-. och handtverksordningen den 22 Dec. 1846, förklarat berörda invändning icke förtjena afseende, dels ock, enär, enligt från stadens handelsoch ekonomikollegium inkommen upplysning; tillverkning af sockerdricka räknades bryggerihandteringen, och Sjöberg icke visat sig vara till bedrifvande af sådan handterin; berättigad, med tillämpning af 43 S 2 mom. fabriksoch handtverksordningen, fällt 5 att för intrång i Ran teringen böta 1 rår rmt; öfver hvilka besvär, dervid var fogadt bevis af vederbörande i kongl. poliskammaren att Sjöberg erlagt de honom i målet ådömda böter, stadsfiskalen Kock sig förklarat. Hvad först angår Sjöbergs klagan deröfver, att öfverståthållare-embetet förklarat sig behörigt att målet till pröfning upptaga, så finner kongl. hofrätten, jemlikt kongl. brefvet den 23 April 1795 samt 46 fabriksoch handtverksordningen den 22 December 1846, omförmälda klagan icke förtjena afseende. Vidkommande sjelfva målet, sål emedan Sjöberg, hvilken, enligt af honom hos öfverståthållare-embetet företett utdrag af Stockholms stads hatidelsoch ekonomikollegii protokoll den 11 December 1855, af bemälda kollegium förklarats berättigad satt anlägga och drifva fabrik för åstadkommande till afsalu af artificiella mineralvatten och dessa liknande drycker samt smärre kemiska och tekniska tillverkningar, icke kan anses hafva, genom tillverkning och försäljning af sockerdricka, ofvanberörde honom meddelade rättighet öfverskridit; har hofrätten, med ändring af öfverklagade utslaget i denna del, Sjöberg från åtalet befriadt. (D. AA) — Hels ngborg. Man läser i Öresundsposten: F. d. korpralen Cronholm, känd för fylleri och för misshandling af sin hustru, blef före jul af stadsfiskalen insatt i arrest för sina bragder, men utsläpptes igen. Under vistelsen i sitthem rasade mannen så snart ban var drucken, till stor förargelse och förskräckelse ej allenast för den arma hustrun, utan äfven för hösets: öfriga folk och grannar. Måndagen den 14 dennes hemkom han drucken och lärer då bland annat fattat hustru i strupen, :sönderslagit glas och koppar, befallande hustrun att bära ut styckena deraf. Då hon, glad att sålunda undkomma, skyndade sig ut på gården, följde han henne i hack och häl och slog henne med en butelj öfver ena ögat, nära tinningen, och i hufvudet, så att blodet strömmade. En muraregesäll hörde kriket och skyndade till, för att rädda den misshandlade och skaffa hehne undan odjuret. Så snart hon hunnit hemta sig, skyndade hon, hlodig som hon var, till stadsfiskalen, löjtnant Rösenberg, och inberättade förhållandet, hvarefter R. befallde två dragare hemta Cronholm; sedan hustrun aflägsnat sig. Nu häde man väl skäl tro, att den brottslige mannen skulle genast blifvit i häkte insatt. Men nej: efter en stund infinner han sig helt triumferade vid sin bostad, dit dock dragarne (polisen) varit nog kloka och menniskovänliga att följa honom, men der han börjar sitt lefverne ånyo med att slå in värdinnans fönster, hvarefter han åter gripes och insättes i häkte, hvarest han lärer hutva stannat qvar några. dagar. Tidningen bifogar derefter några skarpa anmärkningarfmot stadsfiskalen, som ännn ej inför domstol beifrat saken. AA RTR OSNTDISTON YR FTTYITITTTD