Aftonbladet – 30 januari 1861, sida 2

Article Image
af 12 från staden, 31 från länet. Bland de fattiga: -katarrer, reumatismer, frossor, bröstinflammationer och gastriska samt gastr. nervösa febrar. I stadens fängelser: fall af frossfebrar. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 17 Januari. Den nye konungens manifest till hans folk utfärdades på aftonen samma dag den af-h lidne konungen begrofs och var försedt endast med: konung Wilhelms underskrift, men ejkontrasigneradt af någon minister. Orsaken härtill var, att denna proklamation var ultrycket af könungens personliga tänkesätt, och det enda vigtiga deri bestod i hans högtidliga löfte att förbli den ed trogen, hvilken han. såsom prins-regent redan aflagt å konstitutionen. Den nye konungens första verkligt politiska handling var den amnesti som förkunnades den 12 dennes. Den omfattar följande brott och förbrytelser: 1) högförräderi; 2) landsförräderi; 3) crimen lese majestatis; 4) fiendtliga handlingar mot vänskapliga makter; 5) Drott eller förbrytelser rörande utöfvandet af allmänna rättigheter, innefattande isynnerhet förfalskning af valsedlar eller våld mot medlemmar af endera kammaren; 6) motstånd mot en ETS tjensteman, eller tubbande till ett ikt brott; 7) uppror, upplopp eller uppvigling dertill; 8) delåktighet ihemli S ler eljest förbjudna sällskap; 9) uppväckande af hat eller förakt för preussiska statens medborgare; 10) lasteligt tal om statsinstitutionerna;. samt 11) förtal eller skymfliga utlåtelser om offentliga embetsmän eller. myndigheter. : Alla dessa politiska brott eller förbrytelser ha blifvit benådade genom amnestien al den 12 dennes, men likväl endast för det fall, då dessa brott och förbrytelser blifvit afdömda af civila domstolar. Deremot måste de personer, som blifvit dömda af militärdomstolar, anropa suveränens nåd, för att bli benådade. Den landsflyktige Kinkel i London, som blifvit. dömd till döden för delaktighet i uppresningen i Baden år 1849 (hvilket straff af regeringen förvandlades till lifstids straffarbete) är icke benådad genom amnestien. Enahanda förhållande är det med Techow, Rustow, Willich m. fl. de radikales ledare, hvilka blifvit dömda a! militärdomstolarne. Denna åtskilnad har klandrats af de demokratiska tidningarna. emedan mer än en landsflykting skall tveka att begära nåd. Emellertid har amnestien i allmänhet gjort ett godtintryck: VolksZeitung i Berlin, det ällsademokratiskt partiets organ, har till och med helsat den med stora loford. Artikeln 49 1 konstitutionen tillåter icke konungen att benåda andra brott och för brytelser än sådana, om hvilka ransakning ännu ej börjat, eller sådana, som redan blitvit afdömda. År ransakningen deremot börjad, kan benådning icke ske annat än genom en lag, som underställes kamrarne. Konstitutionen har härigenom velat. förekomma, all regeringen icke må af politiska bevekelsegrunder göra intrång i domstolarnes. rättigheter och hindra rättvisan att ha sin gång. Det var till en början fråga om att jemte amnestien väcka ett lagförslag i nyssnämnda hänseende, men man afstod i sista ögonblieket derifrån, antingen derföre att man ville lemna kronans prerogativ oförkränkt, eller emedan man tvekade att åt den allmänna diskussionen och partistriderna upp: låta frågor om personer. I alla. de -fall, då ransakningen är börjad, inbjuder ordonnanken rör, att infinna sig i Preussen, för att låta målet afslutas. Amnestien erbjuder dem, så att säga, ett lejdebref, och tillförsäkrar dem, i händelse de bli fällda, nåd medelst en rapport af justitieministern, hvilken nåd då är grundlagsenlig. Jag har ansett mig böra ingå i några deinvigt den nya regeringen, utan äfven af det intresse för de preussiska landsflyktingarne. nande, hvilket denna gång skedde med ovanlig ståt. Högtidligheten beledsagades af i de båda kamrarne ed åt konstitutionen. Riksregalierna buros framför konungen vid hans inträde i hvita salen på slottet. Jag vill dock ej inlåta mig på någon närmare redogörelse för ceremonierna, hvilka alla tidningar beskrifvit. Konungens trontal utmärker sig för en fasthet, mera bestämdt uttalad, än hittills varit vanligt med dylika dokumenter här i Preussen. Hvad som isynnerhet gjorde ett godt intryck, var att monarken förklarade sig vilja förblifva de grundsatser trogen, hvilka invigt regentskapet, enär erfarenheten endast gjort honom ännu mera öfvertygad öm värdet af dessa grundsatser, hvilka ensamma förmå skydda Preussen möt faran af de revolutioner, som nu skaka Europa, genom den utveckling konungen; enligt dessa grundsatser, beslutat gifva vårainstitutioner och våra lagar, samt genom den allvarliga energi, hvarmed han vill uppmuntra allt, som kan befrämja Preussens och Tysklands bästa. S I talet framhålles den oundgängliga nödvändigheten af.att, i anledning af ställningen.i Europa, förstärka och utvidga militärorganisationen; vidare :8 elig fördelning af grundskatten, wivehuset hittills vägrat ingå, men fo liga fördelning är oundviklig, um; 3 undgeten skall kunna ökas; och sugen tllkännagifves regeringens beslut tt söka genomrifva reformen i den militära förbundsförBUYING NYSE LINE ot sj pe SÖTT SEE VS åt konungen och medlemmarnes: sen af den 12 Januari de personer, som sa-1 taljer om amnestien, ej blott derföre att denå skälet, atv detta bref då kan bli af särskildt1. Amnestiordonnansen efterföljdes den 14 dennes af konungens tal vid kamrarnas öppNE) arr pr frn kent pr sö nt NER. fond Hat DIA rt) BY FAR RE AR MM

30 januari 1861, sida 2

Thumbnail