Aftonbladet – 30 januari 1861, sida 1

EN KUNGLIG SEKTER. Betättelse af författarinnan till Kuäsinerna. ) fida så. ja nu förstår jag,sade Signe litet -misslynt, och tog igen sina hvita styf. rar: mener måste dock Ernst behålla, och sedan han shjertligt tackat . Signe, dåde han den ini sin. plånbok sägande: 3 sNåväl! det skall blitva min grundplåt! Få.se om den icke. gifver mig lycka. Men. nuoled tiden öfver sex, och man lemnade det lilla bordet, der man,haft så många olika arter atförnöjelser, samt började att tänka på att återgå till värdshuset, för, att sedan -företaga hemfärden. Ernst tvugade; sig. ingalunda till Adelgunda, och Theodor bjöd henne armen, och de började att vandra hemåt.. Ernst åter bjöd en arm åt; Beatrix ; och den andra åt Signe, som stolt :och7 glad gick som: ett stort fruntim mer vid hans sida. ASVi gå för forts, anmärkte Adelgunda. der andra hinna icke med: S .fDeti är med flitk, svarade Theodor, jag har något att fråga er om, Adelgunda, som ieke tål vidare uppskof. -Adelgunda kände en rysnin genomila sig. Ack! tänkte hon, ?skall fn nu komma med ett frieri, få !ett nej, och sedan — blifva min ovän dör hela lifvet! Han var mig som vän så-.kär, så angenäm, så alldeles ovärderlig.tt , Får jag göra er denna samvetsfråga — Adelgunda?! sade Theodor. NT frågor äro ju fria — likasom svaret. genmälte Adelgunda. Håller ni mig kär — Adelgunda? Oändligt, sade Adelgunda lifligt och uppriktigt, coch om jag på hela jordens rund skulle välja en broder, en verklig vän --, så valde jag — er, Theodor. Godti, sade denne. SDetkan man kal ett svar på alla outtalade frågor, Och jag ) Se A..B. n:r 5—17, 20—24.