Aftonbladet – 30 januari 1861, sida 1

Tiden börjar lida, mitt piaiga herrskap. sade Ernst med af häftighet darrande läppat, och höll dervid upp sitt ur, som visade på tre qvart till sju. Fröken Adelgundsa, ville ju vara hemma kl. sju, och det hör numera till dessa omöjligheter, som ligga utom viljans gebit, alldeles att förlikna vid om man till exempel — nej, fröken, der metaforen dugde ej, derföre förblifver den ofödd.. Tillåter nu fröken och samtliga herrskapet, så springer jag förut och ställer om ått vår vagn är i ordning vid herrskapets ånkomst.? Och utan att afvakta svar ilade han utaj såsom hade han varit en kung Göstas löpare för något öfver femtio år: sedan. De andra sade icke mycket. En viss förstummelse hade öfverfallit alla, och den tilltog betydligt när man skulle sätt sig uppivaghen och Ernst mycket artigt, men mycket bestämdt förklarade, att han ieke mådde rätt väl, fick ohdt i hufyndet af att åka baklänges och i ett skutt hoppade upp och satte sig bredvid kusken.:: De andra, som imgalubda väntat denna .dekorationsförändring, : hade satt sig såsoni på bortresåh, men Signe lät. sig. icke åfspisas med detta, utan flög upp från, sin plats mellan de båda damerna bett ropade: .4Se här, se här! Han skall få sitta: här, och jag kan:sitta der!4 joch hon pekade på den ena framplatsen.. Men Beatrix svarade helt lugnt: GPlatsen kan du erna taga, men en kunglig sekter sitter alrig mellan två damer i en vagn. Bonne amie menar, att han då blef som Herkules vid skiljevägen?4 Jag menor aldrig annat än hyad jag säger, genmälte Beatrix. Jo, det är visst säkert! sade Theodor t och Adelgunda alldeles på samma gång. i Baron och fröken dö icke i år, sade : Signe, som blifvit alldeles förtvifladt friI språkig. å rr ; Nej! det vore en gruflig olycka, sade ; Ernst, sem ingen trodde hade hört hela detta