Aftonbladet – 29 januari 1861, sida 3

Göteborgs Handelstidning har uti sitt nummer för den 21 Januari tillåtit sig ett anfall möt Stockholms skarpskytteförening och dess styrelse, hvilket utmärker sig för ett öfvermod, som väl icke utgör något nytt på detta håll, men nogsamt visar huru svårt det hafver sig för visst folk att bära medgången. Det är litet beröm i ett Stockholmsblad öfver den. allmänna anda, som Göteborg visat i skarpskyttefrågan, hvilket satt den impone rande timbren uti korporalstämman inom Handelstidningen, och man tycker sig se huru vid denna ansträngning fysiken vidgar sig inom de efter mogen och qvistig ompröfning fastställda uniformspersedlarna. Men skämt åsido! Man borde hafva haft att förvänta från en sådan representant af den nya tiden, som Göteborgs Handelstidning, att den skulle se saken från en annan än småstadssynpunkten, arbeta för enighet och sammanhällning, och icke i rörelsens början gifva anledningar till split och söndringar, hvilkas resultat i allt fall måste blifva att den trätgirige får sitta af från den höga häst han bestigit. Det vore utan -tvifvel både orätt och för den goda saken skadligt att tillvita Götebörgs skarpskyttekår för hvad Handelstidningen skrifver, och vi åtskilja alldeles dessa saker. Sedan så skett, kunna vi likväl uttrycka den mening, att sagde kår vid sin organisation visst icke gått så till väga, att den kan såsom ett mönster till ef framställas, och Handelstidningen har då icke skäl att tala ur denna ton eller utsträcka sin myndighet till Stockholm, då den lemnat så mycket ogjordt hemma. : Handelstidningen börjar med den förklaring att den icke vill tklandra det förfarande i saken, som man i Stockholm funnit välbetänkt, men, såsom man finner, i en egendomlig konseqvens med uppsåltet att icke klandra, yttrar tidningen vidare följande: I Stockholm började man med att bilda en rn EG och af förnäma elementer bestående styrelse, som tagit hela sakens ledning om hand, nfän att dessa ledamöter, oss veterligen, sjelfva ingått i föreningens leder. Göteborg bildades först kåren och de utur dess leder utvalda kompanichefer och korporaler blefvo kårens styrelse. Hvarje styrelseledamot är sålunda tillika kårmedlem och öfvar sig med all kraft att kunna föra befäl, ty hvarifrån skall befälet eljest tagas? I Stockholm började man med en uppmaning att erhålla penningar; i ee började man med att bilda sig för manöver och exercis. (I Stockholm bildades en byrå för mottagande af penningar; i Göteborg utskrefs en anteckningslista, med hvilken en af kompanicheferna personligen infann sig hos hvar och en, som man trodde hyste intresse för saken och dess framång. g I Göteborg hafva de nya korporalskaperna bildat sig allt efter som den ene eller andre, af olika yrken och stånd, anmält sig hos styrelsen att vilja i kåren ingå. i IStockholm hafva personer af ett visst yrke eller kotteri samlat sig på en källare och bildat ett korporalskap. IGöteborg finnes icke mer än en enda skarpskyttekår; i Stockholm framstår aktörernas Kor pralskap, handtverkarnes korpralskap, arbetaretöreningens korpralskap m: m. Dessa. olikheter i förfarande äro betydliga. Också befara vi, att saken icke skall i vår goda hufvudstad erhålla riktig framgång, förrän de bildade korpralskaperna sjelfva utse sin styrelse, som handhafver kårens angelägenheter, ordnar dess öfningar och danar sig till befäl. Och denna styrelse bör bestå af fullt praktiska män. Då man läser detta, irestas man tro att förf. of H: T:s uppsats hvarken varit i Stockholm och känner förhållandena i denna stad eller tegit någon kännedom om hvad i skarpskyttefrågan blifvit vidgjordt. Det sednare är så mycket mindre förlåtligt, som han af tidningarna kunnat inhemta upplysningar, och sålunda undvikit sina misstag. Stockholms skarpskytteförenings styrelse räknar inga elementer, som med skäl kunna kallas sförnämaX. Den består af personer ur åtskilliga olika samhällsklasser, och bland annat it yrkesarbetaren. Stockholmsstyrelsen har haft till uppgift att bilda kåren och har med anledning af den mängartade misstro och partihätskhet; som är rådande, haft stora svårigheter att öfvervinna. Småningom har saken fått framgång i den mån betänkligäeterna vikit och medel kunnat anskaffas. Det är en villfarelse att tro, atti Stockholm en kår skulle af sig sjelf hafva sammansommit och tagit sin egen sak om händer. Anden är här icke sådan, och en sådan orsanism skulle snart genom sin ensidighet väckt hat och fallit. Någon måste således samla och förlika krafterna, oeh för attlycsas deri måste denne bålla sig opartisk. Det är alldeles likgiltigt om denna styrelse, som har till uppgift, icke att styra den färdiga kåren, utan aft organisera densamma; räknar medlemmar. tillhörande kåren eller icke. Lyckas organisationen är:en tillräcklig tjehst gjord åt -samhället. -Handelstidningen vet för öfrigt icke om styrelseledamöterna ingå i Kåren eller icke, utan talar på Målå.. togs Ik 2 Att i Göteborg kåren först bildades och dess: korporaler och kompanichefer blefvo kårens styrelset kan Handelstidningen finna riktigt, men icke vis: Vi anse detta vara att börja i oriktig ända. Det är icke nåora enskilda herrar söm beväpna sig i Stockholm fill bildandet af ett sällskap, utan det är Stockholms samhälle, som organiserar en länk af folkbeväpningen. Man tager för ändamäålet hos;öss i anspråk samhällets olika krafter, civila och militära, och lemnar åt hvardera sin uppgift och sin rättighet, och när denna organisation är färdig och antagit sina stadgår. afträder den organiserande styrelsen och föreningen väljer en ny, och granskar oenom revisorer den afgångnas förvaltning. Kompanichefer, om de anses dugliga, kunna då inväljas i styrelsen. Man tillvägagår således liberalare i Stockholm än i Götebore, och täger här mera hela samhället med sig. I Stockholm började mån, heter det, med en uppmaning att erhålla penningar; i Göteborg med manöver och excrcis. Det är väl att man i Göteborg får allt för intet, men i Stockholm är annorlunda stäldt. Med FRRESERSE ITE