Aftonbladet – 29 januari 1861, sida 2

som hon kanske icke skulle tycka om. Jag har gifvib bort något som jag fåttaf henne. Det hade varit en dålig gåtva, sade Adelgunda, Som ieke min lilla Signe kunde dermed förfarit huru hon ville, det vill säga, ifva bort den eller behålla den, hvilket som gjorde dig mest nytta eller fröjd, och nu har du gifvit bort den och deraf haft glädje, således har jag ju dubbel fröjd af min lilla gåfva.4 Ja, är det så, sade Signe och. kysste innerligt den: hand, som under det milda tilltalet äfven smekade henne, då hör jag, att jag kan, tala om hvad det var. Jo, moster mins. visst den der lilla flickan, som spran efter oss, då vi gingo från faster. Hon ba om något, och då gaf moster henne en styfver, och.-sedan teg hon. Men när moster gick upp. till fröken, då blef jag qvar nere på! gården, och då såg jag attflickan stod qvar. på vägen vid ett träd och gret; men när jag kom till henne, torkade! hon bort tå! rarna, och när jag frågade henne hvarför! hon gret, så sade hon, att jag aldrig kunde tro hur:sjukhennes mor var, och att hon: hade önskat. sig litet. mjölk, men: att den styfvern — för det var bara en tvåstyfver hon fått af moster — icke räckte till litet mjölk; och se då gjorde jag, hvad jag :sedan trodde var illa gjordt:jag tög en afs de gramna. hvita styfrarna, som lågo i ena ändan af den lilla vackra silkespungen som Jag fick i går, när. vi fingo allt det andra; och som moster sade var ändå bättre än. de vanliga! bruna styfrarna, och den gaf. jag fliekan och hön förstod sig mycket,väl på et:-såddn! der hvit styfver och blef så glåd, så glad; och kallade mig för den allra sötaste lilla mamsell och kysstemig på handen, )