Aftonbladet – 29 januari 1861, sida 2

tiden gå tills den kommer med något godt i mun äfvenväl till mig. Men du skall ju i alla fall ärfva din far bror, så att på det hela är det som du toge af ditt eget, anmärkte Theodor. Visst icke, sade Ernst. Först och främst är jag ingalunda säker att få ärfva honom. Det kommer an på mitt välförhållande och hans godtycke; dessutom är hans förmögenhet under medelmåttan, och för det tredje så är det en betydlig skilnad att taga från en ännu lefvande eller en redan begrafven farbroder. Också gifves mig dessa summor visserligen icke i form af gåfyvor, utan som lån, och jag står till boks för hvarenda styfver, att betala i den framtiden, som ännu ligger bakom det ljusaste blå, då alla enbären blifva mogna, då alla gamla jungfrur blifva gifta och då råttorna tagit så många både gamla och unga häradshöfdingar att äfven jag kan få en stackars domsaga.? : Du gör dig då åtminstone icke bättre än du är, tänkte Beatrix, förvånad; och Adelund som förut alltid varit van att höra et allrarysligaste och vedervärdigaste skryt i allt hos sina förre tillbedjare, drogs af denna uppriktiga framställning om hans belägenhet, ännu mera till Ernst. Theodor satt litet förundrad och började tro att Ernst af en eller annan orsak afsagt sig alla de anspråk Adelgundas egande, som han förut trott honom hysa. Och Ernst tänkte ungefär såhär: Vogue: la galere. Hon skall se mig sådan jag är. Hon ser och vet det ändå, ty hon bedrages på intet och skulle få en verklig afsky för mig, om jag ens försökte att bedraga henne, derom är jag säker. Nej, om jag hittills brukatbara svek mot de qvinnor som jag: varit i beröring med, så skall denna se mig