Aftonbladet – 29 januari 1861, sida 2

skaffat mig detta sjelf, utan låtit en annan förnimma, att jag haft behof deraf. Ja, se det är just rikedomens kännetecken! sade Beatrix; vore du fattig, så tackade du hellre för hvad du väl behöfde, än för öfverflödsartiklar, som genom sitt onyttiga värde ofta vore dig en nagel i ögat, och hvad tacksamhet beträffar, så beror: den äfven af rikedomen. För mig är det glädje både att gifva och tacka för hvad man: gifvit mig. För dig är det en glädje att gifva, och en plåga att tacka. Tänk huru väl allt är fogadt. Men nu vore det rätt roligt få höra hvad herrarna säga om den saken. Ja — utom en och annan allmosa — och räkneliga de — så gifver jag aldrig bort något, sade Theodor skrattande, och aldrig får jag något heller — så att jag har ganska liten erfarenhet i den vägen, men skulle nästan tro, att jag delade fröken Adelgundas mening. Jag, åter, sade Ernst, som fått och får nästan allt hvad jag eger af min gamle farbroder, och jag måste bekänna att jag ofta, när hans gåtvor varit inlagda i tusental af moraler, haft god håg att kasta dem i sjön midt för gubbens näsa, om jag bara vetat mig någon råd att på annat hederligt sätt få hvad jag behöfde. Ingen af er,som icke erfarit det, kan tänka sig obehaget af att nödgas begära understöd af. en person, som icke gerna vill lemna det, att nödgas begära. vida mera än man för ögonblicket behöfde, emedan man nogsamt vet att beloppet måste prutas ned tl hälften eller åtminstone: två tredjedelar. När man då dertill är: litet smula. dandy, vill hålla.sig uppe, vara diffig på allt sätt och icke är i stånd förljena mer än de usla ljuspengarna,. om jag än. ville arbeta natt och dag, utanglåta