Aftonbladet – 28 januari 1861, sida 2

kan, och det i en inskränkt krets. Med ett ord, du aspiterar på den medborgeriiga krona, som icke nekas en stor vetenskapsman — och jag ... önskar mig vid äldre-år en medelmåttig domsaga i någon af BSverges sköna. provinser; och samma skillnad som det är mellan våra förhoppningar, samma skilnad måste det vara mellan våra åsigter, om än de öf sstämma i flera andra. Ernst hade telut med värme, och emedan de båda männerna ännu länge fortsatte sin diskussion, var Adelgunda endast öra, och hade ändå förmåga att inom sig göra en hel mängd bireflexioner. Hon hade för första gången velat våga jemföra Theodor och Ernst och... huru mäta hennes förförtjusniug när hon inom sig fannicke allenenast hjertat, utan äfven andra makter inom själsgebitet gifva den sednare företrädet. Hon kände. nu t rätt tydligt, att hon skulle blifva lycklig: såsom ;Ernsts. maka, men aldrig kunde blifva det med. någon annan. Hans ord tycktes vara utgångna från hennes egen själ; ty äfven hon hade denna kärlek till fäderneslandet, som man så ofta finner hos lifliga qvinnor med starka böjelser och eldigt temperament. De alldeles saktmodiga och lugnade älska på sin höjd sin härd, sin närmaste DE sin kyrka, sin småstad, men Adelgunda älskade Sverge, och skulle velat, likasom hon hörde Ernst det yttra, uppoffra sin sista bloddroppa för dess förkofran, dess uppbjelpande ur den förnedring, som hon inom sig tillskref bränvinet och den öfverhand:agande lyxen,isom, för attikunna tillfredsställas gör, den ene efter den andre, förr eller sednare till vinglare och slutligen bedragare. ed någon liten förvåning märkte hon att le båda unga mänhen voro bröder, och