Aftonbladet – 28 januari 1861, sida 1

VÄ OVÄ fm —— X— XAzi..sssom— — Jat, sade Ernst, och som de äro, just emedan de äro qvinnor, och förutan hvilket de vore oss en.afsky.? Nå ja, se der, sade Beatrix, der uttalar sig ju vår dom, ty, hvad vi ändå minst af allt vilja vara — det är — om vi bekänna en sanning, männernas afsky, eller huru, Adelgunda lilla? : Jag har ej hört på samtalet, sade hon, leende, för att slippa gifva ett svar. Ja, hvad skulle fröken Adelgunda dessutom bry sig om, huruvida hon vore en afsky eller ej — för sin afsky, sade Ernst. Hvem har sagt, attjag afskyr männerna? 4 Det bär ju syn för sägen, sade Theodor leende. Tala nu litet om utlandet, bad Adelgunda med en så talande och så komisk åtbörd och blick, att alla började skratta, ty det fanns ingen som ej öfversatte den så här: Aldrig hör jag annat än att jag inte vill gifta mig. Jag kan ju icke gifta mg mer än en fine, och denna enda gång inträffar ju aldrig, om man på detta sätt fortfar att pina mig.X De andra tre togo likasom. en tyst föresats att icke mera komma med dessa för rika och giftasvuxna flickor så odrägliga och eviga anspelningår på deras väljande och afslående, hvilket kanske gjort att mången sådan flicka fått afsmak för alltsammans. så . SJa, hvad vill fröken veta om utlandet, sade Theodor. SAlt! Framför allt hvad man känner der ute, när man är så långt fjerran från allt hvad man har kärt, allt hvad man varit van vid, när man är så allena hänvisad till sig sjelf, och när minnet och det närvarande icke ha den ringaste gemenskap. : 4Jag kände mig outsägligen vält, sade Theodor. tJag lefde i det närvarande och