Aftonbladet – 28 januari 1861, sida 1

EEDIGA TJENSTER: Vid Tullverket med 50. dagar ansökningstid. från d. 21 dennes : En Gränsridaretjenst inom Wenersborgs bevakningsdistrikt; samt från d. 26 denne: EmjRoddarekarlssyssla , vid tollbevakningen i Landskron FORDRINGAR rorerR SKULDER i Sterbhuset eftor all. Litografen. Theodor Öberg: anmälas derstädes (Stockholm) inom :den 6-inst.. Pebruari, BORGENÄRERS SAMMANTRÄDEN: Afl. Juveleraren P. G. Zeuerbergs, den 34 d:s, kl. 5 co. m., 3 tr. uppi huset 223 Regeringsgatan; afl. Handlanden Johan Nordahl Bri Böschens, dun,54 disykl.42, å Grosshandkn A: T. Starks Kontor, MM AL Skeppsbron; G. W. Göhles, den 6 inst Febr., kl. 5 e. m.; i huset A? 6, A, Nybrogatan, 5 tr. upp — Afl. Stadskassören G. Griners, ,den 4 inst. Febr., kl. 4 e. m., å Rådhuskällaren i Nyköping; Handl:n J. B. Haupts nt bön RKA EN KUNGLIG SEKTER. Berättelse af författarinnan till Kusinerna. ) tJag tror det icke, utan jag vet det. Jag träffade i går eftermiddag min bror, holpredikanten, och du vet han känner icke några blott, utån alla här ifStockholm. Jag berättade honom om mitt möte med dig, och kom då äfven händelsevis att nämna dina följeslagare, och han var genast hemma, kände dem båda, berättade för mig att baron Theodor rest för statens räkning i vetenskapliga Ne — det vill söga haft ensådan liten handpenning, som staten består såsom reseunderstöd, för att kunna hålla sig med håndskar, och släppt till resten sjelf; att hån anses vara en af våra kunnigaste unga män. Och om kunglig sektern sade han: Det är ett af våra lejon, men med ett makalöst godt hufvud, mycket och oda kunskaper, om han bara icke lekte bort dem — men hån är en baloch salongshjelte, och det är skada på honom. Kom bara Me som ryckte honom från detta snömos-li å f Och in på en allvarlig bana, st kunde det blilva mycket af honom. 8 taläde öråklet, brör min, och jag undrart, sade hon med ett visst eftertryck, om han icke redan fått något allvarligt i hufvudet eller hjertat åtminstonelse-—— UNu kommer vagnend, sade Adelgunda, som gerna såg ner på gatan, medan de röda vågorua på hennes kinder fingo lägga sig. cKöm nu, Beatrix! skola vi gå in och säga till tant: Hon minns dig och önskar gerha renouvcelera connalssåneen. De bäda fruntimren gingo in till grefvinnan, Och hon tog mycket artigt emot Beatrix, som, van att umgås med alla möjliga klasser, äfven förträffligt, väl visste att hålla NN 2) Se ÅA. B. n:r 547. 20-22.