Aftonbladet – 28 januari 1861, sida 1

henne, men följer villigt med det, som med goda vänliga lämpor vill -böja henne.:Hon satt stel och rak i den skakande trillan, som förde oss hit till staden, men rättar sig nu fullkomligt efter de mjuka fjedrarne: Hon är verkligen en bild åf oss qvinnor. särdeles i gifta ståndet, ty huru skulle väl den gqyvinna se ut, som ej gerna böjde sig efter en mild och rättvis öfverlägsenhet, och hurudan skulle man väl vara för att icke opponera Sig mot enhård öch be: fallande medelmåtta. Men sådant ser man dock så beständigt, tillade hon suckande, just vid minnet af den :stackars Signes föräldrar och deras förhållande. tBonne amie förordar således qvinnans emancipation, sade Theodor. Visst inte! Det gör aldrig någon qvinna som är hvad hön Bör vara. Dock måste man hafva gjort sig reda för hvad man med qvinnans emancipation menar, och det är då ganska få som det hafva gjort. Och vill ni göra mig denna redogörelse? frågade Theodor. Ganska gerna, sade Beatrix. Jag tror ait de flesta med emancipation mena: att dqvionen borde hafva flera pen större rättigheter än Kon har, och det medgifver jag att hon kunde behöfva, likvisst icke i laglig, utan moralisk väg. Man har Vg att qvinnän skulle hafva rösträttighet i val till representation vid allmänna ärendens behandling, att hon skulle få vara med i öfver läggningar och rådplägningar till allmänt bästa m. m. Men detta är orimligt, alldeles icke för att ej qvinnan kunde hafva ljus blick och lika säkert omdöme som mannen, men, märk noga: jag säger hon kunde hafva detta, och har det döck så sällan, och hvarföre? Jo, emedan hon framför allt annat har lett hjerta, just emedan qvinnans lif före: