Aftonbladet – 28 januari 1861, sida 1

Tillkännagifveå att e. 0. Nötatien JOHAN MAGNUB LÖFWENSTAM stilla afled å egendomen Högnalöf nära Wexiö . den 48 Januari 4864, kl. 44. förmidd., uti en ålder af 29 år, 9 månader och 29 dagar; sörjd och saknad af Föräldrar och Syskon samt Slägt och Vänner: Hvad är väl glädjen? En ljuflig lukt, En Himmelsk sötma, som Herran skäriker. Hvad är väl sorgen? En bitter frukt lifvets fröjd uti tårär dfänkeft. vad är förtröstan och tålamod? Guds kraft som hjelper att korset bära. fa tär vår salighet? Kristi blod. var vägen dit? Hans Försoningslära. Hvad är vår nådatid? Jo en skänk Af Gud att vägen till Himlen bana. Hvad är vårt jordlif? En gjuten länk Som brister förr än vi sjelfva ana. Hvad är väl plågan? En retingshärd Med Jesu hjelp ifrån synden, färden. Hvad är väl döden Vår sista färd, Vår sista: möda i denna verlden. Din sista färd du tillryggalagt, En evig frid bar din ande funnit: De dinas kärlek och dödens makt Om väldet stridde, men han har vunnit, Och du har vunnit den stora skatt Att få med Frälsaren dig försona, Att rädda själen ur dödens natt Och få i utbyte lifsens krona. 0! för Föräldrar hvad bitter syn Ått.se sin älskling så uög på båren, Meh Maktbesluten der ofvan skyn Se ej till saknaden, ej till ären, er pröfvås noga, der dömes vist, Och Fadershjertat och Fadersfamnen Vill förr än farkosten här förlist, Ge den ett rum i den lugna hamnen. Ur vishetsbrunnen du länge öst; Att ifrigt forska du tidigt lärde, Och många frågor du redan, löst Af de förgängliga tingens värde; Du tänkte ädelt och varmt och godt, Öch hyste ondska och agg till ingen, Du hade undfått den bästa lott Uti den talrika syskonringen. Farväl, min Kristendomsbror, min vän, Mitt hjerta svider, tungt är mitt sinne, Jag tårar fällt, fäller tårar än, Vid både fröjufullt och sorgset minne. Bilt lån du gäldade snart igen, Ett berrligt ögonblick var ditt sista, Din själ sig höjde till himmelen, Det var en gloria kring din kista. Vännen 3.