klarlig blandning af den största godhet och mildhet med den allra största portion af stolthet och aristokratiskt. högmod, men som likväl sällan eller aldrig förnärmade någon,. åtminstone henne sjelf veterligt. Nu var man då i vagnen. Beatrix satt till höger, skatungen mellan de båda damerna, Theodor framför Beatrix och Ernst framför Adelgund:. Man, började med, en liten tystnad. Allas hjertan klappade. -Adelgunda kände, att kärleken utölyade mera makt öfver henne, än hon ville, än hon någonsin trott om denna objudna känsla, som hon hittills nästan. föraktat. Beatrix, alltid deltagande för, dem; hon. älskade, som hade det gällt henne sjelf, kände tydligt att en af de två hadå gjort ett mäktigt intryck på Adelgunda, men hvilken?! — det skulle hon au — utan att likväl låta sig märka, utgrunda och förnimma. a. Theodor hade föresatt sig att denna dag skulle afgöra en stor. del af hans kommande, öde... Ernst, kände, at detsamma :nllo ske för honom, och Signe — — var st och förbluffad öfver. att åka i en ns bästa vegnar, och att hafva sin pirat full med goda saker. Hon tuggade och knaprade äfven i ett, och följde med kroppen: alla vagnens rörelser på de kifagliga .kungsbolmsgatorna, och detta gaf anledning till. .ett godt skratt af .de andra ra, efter den lilla tystnad, som rådde efr,-allraförsta placeringen och sedan frunimmerna: artigt. nickat, och herrarne :med hattarna i hand vördsamt bugat sig för den gamla, grefvinnan, som stod i öppet fönster och såg: på aftåget. 1 Signe. är.en bild af menniskan i allmänhet, sade Beatrix, hon står kraftigt emot det som sätter sig upp och vill regera