Aftonbladet – 28 januari 1861, sida 1

ett lagom med den, som ansåg sig i sjelfva verket stå så högt öfver henne, fast hon visade henne den mest förekommande vänlighet. Nej, nu vänta våra herrar och nu måste vi väl rekommendera oss, sade Be trix slutligen — och Adelgunda såg oförmärkt på tanten, undrande hur dessa ord skulle verka: Herrart, sade tanten, hvad för herrar? Och hennes ton förrådde, att hon fruktade någon af Beatrivs bekanta eller anhöriga; men tanten såg helt, soulagerad ut, när Adelgunda helt naturligt, och med all den liknöjdhet hon förmådde skrapa ihop, sade: Ah det är baron Hayking och ändlig sekter Stern som bedt att få göra sällskap. Nå ja! Du har din. gamla bonneamie! då gör det ingenting, sade grefvinnan; men hvar ha ni bonneamies pupill, om jag får fråga? tillade gumman; som ville att Adelgunda skulle hafva så mycket vakt som möjligt. I Ah, hön sitter. .på. en stol i matsalen; sade Beatrix, med denna ton, som hade något så äkta och godt komiskt uti.s sjelfva den gamla och noggr erelvinan brast uti ett-godt skratt, s i i För den bonmeamie, hon är s :allatider; och jag glömmer aldrig, huru hon i närrade din salig pappa atthjertligen skratta. Emellertid följde gumman. sina gister ut ut i matsalen, och när man kom dit, satt Signe på samma stol;der Beatrix satt henne, och cefyiman, som fick veta att. hon suttit här goda tre qvart; sade: Stackars unge! Hvad hon i dag skall få ledsamt! och öfverhopade henne, såsom tillsen trösty med pepparkakor och bakelser, dem hon lät betjentens. sony: gick och syssi lade i-skänken. framtaga. : N I Sådan var denna gamla dam: en oför