Aftonbladet – 26 januari 1861, sida 1

ers utrymme). Under 19 öre niksmynt imföres Istryckeriet, Stora Nygatan N:o 21.1 STOCKHOLM iden 26 Jan. Af de nyaste underrättelserna från NorcAmerika vill det synas som vore numera en sammandrabbning mellan de slafhållande och de icke slafhållande fristaterna i NordAmerika: oundviklig. Charlestons milis, säger det sista telegrammet, har skjutit på de till Sumtertästets förstärkning skickade förbundstruppet; flere förbundskrigsskepp äro ditsända; staterna Neworleans, Missisippi, Alabama och Florida hafva lemnat förbundet och Virginien anses komma att göra detsamma; searatisterna ha bemäktigat sig flera fästen i prev sg ydstaterna ha härigenom påtagligen gått för långt, för att kunna gå tillbaka ty ätven .om d2 skulle finna klokheten bj ett sådant steg, skall det slags falska heders. och ridderlighets-begrepp, som alstrats af de tongifvandes ställning såsom rika och sysslolösa godsegare, icke fillåta dem att taga det. Möjhgt, ehuru knappast sannolikt, att striden kan uppskjutas tills den nyvalde presidenten tillträder sitt embete. Hr Buchanan, i själ och hjerta på slafhållarnes sida, skall troligen uppbjuda allt det inflytande hans ännu egande makt och myndighet skänker hönom, för att hindra användandet af förbundets stridskrafter till några åtgärder mot söndringsmännen i södern: Men med den 4 Mars öfvertager Lincoln högsta makten i Washington. Hans program med afseende på söndringsförsöken kännet män redan, och vid hans embetsfillträde, om icke förr, måste det komma till. öppen fejd. Ett uppskof ända till denna tid; genom hvilket sydstaterna få tillfälle aw rusta sig till motvärn, skall endast göra sammandrabbningen så mycket våldsammare och striden så mycket mera hårdnackad. Stora, ehuru olikartade krafter komma att stå emot hvarandra. ena sidan, i sydstaternas leder, ättlingarne af Englands och Frankrikes aristokrati, med öfverspända fastän missriktgde begrepp om hederns fordringar, med en traditionel tapperhet och med betydande förmågor ibland sig, hvilka städse förmått att ige sig en betydande roll i unionen. den andra sidan den äkta yankee-naturens Ute företagsamhet öch sega ihärdighet. Utgången kunde i sanning synas tvifvelaktig, hyste icke sydstaterna sina mest fruktänsvärda fiender inom sitt eget sköte, de hämnetörstände slafvarne. Icke såsom skulle i föreställa oss, att de norra staterna skola i första hand träda i förbindelse med söderns slafvar för att antända och uppmuntra ett slafuppror. Ehuru af grundsats ifrande för slafveriets afskaffande, är fördomen mot alla färgade ännu hos dem lika allsmäktig som hos slafegarne sjelfve, och man skall hog i det längsta undvika att träda i förbund med dessa. Men har striden en gång brutit ut; behöfvas ansträngningar för att underhålla den; hota faror och motgångar, då. skall man, enligt krigets natur, icke försmå något medel att betrygga framgången, och helt visst icke heller det säkraste och närmast till hands liggande: en resning bland sla!varne. Huruvida dermed vedergällningens timma verkligen är slagen eller om sydstaterna då, när en sådan fara är öfverhängande, skola skynda att åter söka skydd hos Norden för upprätthållandet af sitt afskyvärda system, derom är ieke godt att våga några förutsägelser. Men ganska möjligt är, att händelserna blifva dem öfvermäktiga, som tro sig ega makt att leda dem, och att de å längre än någondera sidan väntat och eräknat. Att en så fruktansvärd katastrof som den, hvilken i Amerika kan inträffa, skall genom att inflytande på handeln och industrien låta hårdt känna sig snart sagdt i alla länder, är otvifvelaktigt, och hvurje tid skulle troligen gerna se sig skonad för dylika skakningar; men då ställningen i Amerika är sådan, att det synes oundvikligt att förr eller sednare en kris måste inträffa derstädes, och hvarje dags uppskof medför skändligheter, för hvilka menskligheten måste blygas, kunna vännerna af frihet och menniskorätt icke undgå att önska, det den våldsamma operation, som skall bortskära denna pestböld på den nordamerikanska samhällskroppen, så gerna först som sist försigginge; ty förrän detta skett, skall dock verlden gå i en ständig bäfvan för katastrofens utbrytande. Måhända är tidpunkten nu mera gynnsam än vanligt för ernående af ett lyckligt resultat och goda frukter; det går en fläkt af frihet genom den gamla verlden; förtryckta folkslag höja hufvudet och återbörda rättigheter som blifvit dem frånröfvade. Kanske skall den äfven nå den nya verldens strand oehbringd någon hugsvalan äfven åt dem, som der äro beröfvade snart sagdt hvarje mernsklig rättighet. K. M:t har, enligt Posttidninger, under Ia FN anavaranda me nRAd stR nå ir