Aftonbladet – 25 januari 1861, sida 2

sin fordna elevs toilett. Men Beatrix visste för väl hvart hon skulle förvisa alla dylika obehöriga känslor... Hennes sinne var för rikt uppfyldt med goda oeh sanna känslor, att der kulle få rum , mycket fåfänga, utan kom en sådan någon gång på besök, så afvisades den genast. Så ock nu. Enligt sitt löfte till Signe gingo de i flera af Stockholms kyrkor, och hörde ett Guds ord der och ett här. Ty när man i Stockholm vill se kyrkor så nödgas man passa på under söndagsgudstjensten, annars stå de otillgängliga och afundsfullt slutna, troligen till harm för mången, som kanske der gerna skulle göra sin aftonbön, om kyrkan vore öppen. När Beatrix och hennes skyddling kommo hem, öfverlemnades dem af en gammal madam, som bodde på samma höjd och i samma förstuga, Adelgundas bref och föräring, allt inlagdt i en stor korg. Ack, hvad är detta?? sade Signe, anande något godt för gommen. Men hon blef så förbluffad af de vackra saker hon såg och fick, att hon för en stund glömde hungern; dock vaknade denna åter, när hon undersökte innehållet afen liten pirat, som var henne ämnad. Hon fann der vackra näsdukar, några andra småsaker och slutligen en liten börs med smått silfver i den ena ändan och nya kopparslantar i den andra, och se! af allt voro dock dessa nya skillingar det som väckte flickans största fröjd. Moster, sade hon vildt glad, jag springer genast ned i bagarboden; och utan att afvakta svear af Beatrix var hon på vägen och återkom snart med örfilart, mjuka skorpor och -— en lyx, en läckerhet utan make — fyra ägg! Beatrix skrattade hjertligt och oladde sig åt flickans förtjusning. Beatrix var en af dessa utkorade, som aldrig intogs af falska känslor, aldrig leddes af