Aftonbladet – 25 januari 1861, sida 2

paret Fy, var det en fröken ! Fy, Signe! Huru kan du säga så om den du inte vet något ondt om? Dora har sagt att alla fröknar äro högfärdiga och stygga. Det bevisar att Dora icke känner många fröknar, ty denna till. exempel är en verklig engel, och om du är snäll och mår bra i morgon, så får du åka med henne till Drottningholm till din faster. Moster följer väl med?4 sade flickan ängsligt. SJa bevars! Inte släpper jag dig allena, det vet du:nog.? Och nu kommo de hem till sin högst torftiga och vantrefliga boning, fyra hela trappor upp. Beatrix lade in några små vedträn i kakeluenen och satte på kaffeannan, och allt detta gick nu lätt, som förr ofta känts litet tungt, men hon hade nu återsett sin älskling, och den lågnaste, den trefligaste tid af hela hennes lefnad låg nu i minnet lik en upprullad karta, som länge stått dammig borta i en vrå. Och Adelgunda stod som en ljus bild midt ibland alla dessa sköna, ljufva minnen. Och henne hade hon återsett sig lik, icke i ett, utan i allt, och få fröjder kunde dermed förliknae, att efter en längre tids uppehåll återse eft ting, som är sig fullkomligt likt, och ännu mera en menniska, som är sig lik, som icke blifvit fulare, äldre, trögare, inbundnare, ledsammare — annorlunda, med ett ord. Besynnerliga känslor uppstego inom Beatrix; under det lilla anspråkslösa irukostbestyret kom hon att kasta en flygtig blick 1 en qvarters hög spegel, och en liten suck, den första. på länge, öfver bristande comfort, uppsteg när hon såg sin utstyrsel och tänkte sig det vackra, smakfulla, luftiga i