Aftonbladet – 25 januari 1861, sida 1

Lagmannens hela hus bestod af honom sjelf, hans brorson, gamla jungfru Sara, som varit hans betjent, guvernant, kokerska och a i mångfaldiga år, samt Erikson, Ernsts betjent, hvilken ifrån det minsta till det störstå skötte sin herre, och gjorde således både betjent och bhuspigetjenst, men hade för resten ingen befattning i huset, fick knappt visa sig för lagmannen, allt detta af än orsak, att lagmannen tålde hvarken Xslinkor eller slynglarX, och att Sara ej ville hafva med. ungherrar att göra. Hon gick under frukosten och sysslade med tallrikar, men hon kom ut i köket till Erikson, sade hon: Jag hörde aldrig maken! Lagmannen apråkar med kunglig sektern, som om det vore med hans egen son, om han hade någon, så vänligt och resonerligt. De ha inte trätt en enda gång allt sen kunglig sektern köm hem från sjöresan. Hvad. skall. detta betyda! Kunglig sekten är sig inte lik. Han sitter och skrifver och går på som sjelfva lagman, och kommer så tidigt hem om aftnarne, och är så bittida uppe. Jag begrtiper ej hvad som kommit åt honom. Öch ofta Tåter han mig låsa dörren, så att de andra skojarne ej skola slippa in, medan han skrifver, och det hände nu aldrig förr, utan då kommo och gingode, och lågo och vräkte i sofforna, och rökte cigarr och spottade kring hela golfvet, och förderfvade så mycket som fanns. Nu är det glädje att hålla i ordning, för det lönar. Men det går väl tillbaka, tänker jag. Ingen märker snabbare ringaste förändring. än tjenare, och dum är den som tror sig indst deras skarpa blick och ofta rättvisa tunga. spe bir Sv a a. aa torg i det ögonblick då Adelgunge aflägsade, sig derifrån.