Aftonbladet – 25 januari 1861, sida 1

af den farbror kanske minst skulle tro, nemligen gamla grefvinnan Stenborg.4 Gamla grefvinnan Stenborg! sade gubben förbluffad och lade ifrån sig knif och gaffel. Ja just hon. Den stela förnäma gumman, hon rodde på en liten båt ut till Blockhusudden, der generalskan G.:, som värdinna för partiet, arrangerat på:det mest trefliga och äfven eleganta sätt för sina många gäster, ty vi voro tvemne: stora kullbåtar fulla. tJa, sade lagmannen som på sina fingrar kände alla :slägtförhållanden, åtminstone mellan personer af någon qvalitet i och om kring Stockholm, som han icke på fyratio är lemnat. Ja generalskan G. var visst en dotter till en, låt mig se — sysslingtill grefvinnan Stenborg! Joho så är det! Nåjag må säga! Att den gamla, siratliga damen gaf sig ut i kullbåt! Du må tro gumman har varit vacker i sin ungdom, och en stolt och präktig fru sedan. Du skulle ha hört) far din tala om den gumman! Näst hans egen Carolina, salig mor din, var det denqvinna han satte största värde på. Han var i hennes föräldrars hus när gumman var ogift i verlden, låt mig se, ja det är nu hela femtio år sedan. Blef du presenterad för henne? Nämnde hon att hon känt din far? 4Ieke ett ord. Nej, dertill tror jag henne för högfärdig att hafva ett så långt minne om en icke mera gammal eller uppsatt familj än vår, ty hou lär vara bra högfärdig.t Och gör likväl ingen dermed skada, icke ens sig sjelf, ty hennes högfärd är af den fullmogna art, som aldrig gifver mörka inMed och i min tanka vida att föredraga till exempel framför desså rika grossörs-fruar, som äro högfärdiga endast och allenast öfver sin mans per fas et nefas förvärfvade