Aftonbladet – 25 januari 1861, sida 1

på jemnlikhetens jernbana. Men — i vagnen sitter dock alltid hvar och en efter rangen af sitt värde, och hvad platsen angår, men så länge verlden står, blir det höghet och låghet, stora företräden och djup underlägsenhet, och om, under en öfvergångsperiod,. den lumpna penningen skulle skapa dessa högst olika förhållanden och skarpa motsatser, så kommer nog den tid, då annat gör det äfven Nu dansas om: med kapitalerna, men när en mängd med: slägter en gång fått dem i sina klor, så veta åtminstone mänga att behålla dem; och då sitta de stilla, ryckas icke mera om hvad de redan ega, utan tänka på annat, och uppträda icke mera såsom den hvilken samlat ;rmögenheten, utan som den der i god ro ärft den, och kunnat egna sig åt högre tankar och ändamål, än samla pengar. Och nu måste vi som hastigast kasta ett öga i den boning, der denna berättelse började, nemligen hos Ernsts farbroder. Der hade en ganska betydlig förändring egt rum, på. dessa mellanliggande veckor. Det var icke mera den tväre, trumpne, alltid mi SSnöjde gubben, som stod i uppenbar strid mot allt hvad hans brorson sade, och icke heller var det den otålige, kitslige, för alla tillrättavisningar liknöjde brorsonen, som äfvenledes stod i opposition till allt hvad farbrodern önskade, tyckte, sade och ville. Här hade en stor och väsendtlig jemkning skett. Ernst hade bemärkt, att den gamles tankar och 1ideer ofta voro — alldeles de samma som Adelgundas och Theodors, fast de alltid blifvit framförda på ett så olika Men i samma ögonblick som Ernst verkligen hade förnummit och medgifvitsanningen af farbroderns ord, så — icke allenast opponerade han sig ej deremot, utan höll