Aftonbladet – 24 januari 1861, sida 2

det: efter deras verkliga förtjenst, och de voro ock fullkomligen nöjda med sin herrskerinnas utsökt goda smak. Således. hade hon nu redan, när hon på morgonstunderna baft tid, farit ut med sin kammarjungfru i bodarne, som då varit tomma och tillgängliga. Som -en pil flög hon nu upp och började leta bland detta — tänkande -att hvad hontog från-den, till hvilken det vorämnadt, kunde hon snart i den. kommande -veckan återköpa. Men nu, just nu ville hon öfverraska sin gamla kära Beatrix med hvad som ändå måste plåga henne. Det är långt mindre förödmjukande. och smärtsamt. att vara sämre i allt än en hel omgifning, när denna är alldeles obekant, än när, mar är. det bland vänner och likar. lett ögonblick -stod hon uppa och -frigörande sig från all sömn, alla drömmar, började. hon taga upp paketer och packor och leta och. välja både, bland, dem: och förut onkomna varor, fick tag. uti en vacker och passande hatt. som hon annars ämnat till sin förvaltares fru, en fin och god-schal, handskar, krage, . parasoll etc., ochtill skatungen diverse. smått, hvaribland enshelt annan generation och peers af kråkayljusblå, lätt och fin. . När hon fått tillsammans ullt detta, packade hon in det, och-satte sig ner, att .skrilva följande: Beatrix! Du får icke vara något vattenoch brunnsspektakel! Jag ärar, vördar och gillar fullkomligen de orsaker, som tvungit dig dertill. Men när det så lätt kan af. hjelpas, mig till en innerlig glädje dessutom, så skulle jag misskänna din qgvinlighet och misstänka dig för att vilja utmärka dig för något eget och besynnerligt, om du nekade mottaga och bruka hvad jag härmed sänder. Att bedja: dig sjelf välja, hade haft flera olägenheter. Dels hade du kanske