Aftonbladet – 24 januari 1861, sida 2

den gamla gumman tog sitt morgönkaffe, anmäldes det att hennes nevö, kammarherren; bad ödmjukligen attoblifva mottägen, ehuru bittida det var. Grefvinnan gaf med en:suck sitt bifall; -oeh in kom Carl Edvard. Han såg harmsen och missmodig ut, såsom visste hän redan hvad tanten visste. Hurstår det till med dig?? frågade hon otnåst, duhar haft någon motgång på morSonen, det ser jag.? Jas öchen som är förbannad ändå. Jag skall imorgon ut med de kungliga på landet; derde stanna minst åtta dagar och — här jag återkommer är Adelgunda rest! Honrär visst mycket vänlig mot mig, och jag tviflar aldrig på utgången; men jag ville lock ingalunda hafva brådstörtat dermed, måste dock-göra det i dag, och skall bedja ant bereda mig-ett tillfälle att vara allena med henne.? Jo, duger visst utatthafva friarelynne?, sade grefvinnan! undvikande. ?Ja när man inte får göra det, som allt innat, i sin tid, så är det förargligt. Men let skall väl gå, hoppas jag .. ? ?Vet du, mim käre Carl Edvard; jag tror lu lemnar-det alldeles, åtminstone nu.? — ?Nej jag tackar — kära tant — man måte smida, medan jernet är varmt.? Och hvilket jern är varmt — om jag får råga 2? Medan Hon är mig bevågen: Men hon har ju inte gifvit dig ett enda vevis på sin bevågenhet. Tant har ju sjelf talat derom och styrkt nig i mitt hopp. ER Ja, men då misstog jag mig olyckligtvis torligen. a Huru kan tant veta det? SAF hennes egna läppar, kära Carl Edvard. Se så, har nu mjinggoda tant gått mig i