ty hon har för klar blick, för ljust omdöme, för att ej se hurw högt hon står i jemförelse med de flesta. Men detta lyser dock aldrig from.st Det skulle då vara blott och bart för mig eller för skatungens skull som fröken Adelgunda hade önskat sin gamla väninna ett mera passande yttre! Fröken tror då ännu fullt och fast att jag är en ohjelplig dandy? Hvad skall jag göra för att öfverlyga fröken om motsatsen? VR Vara som Theodor, sade Adelgunda, halft darrande för huru detta svar skulle upptagas: tOm jag nu vore en dandy eller en sådan, som fröken så gerna tyckes tro attjag är, så hade jag nu blifvit ond, rekommenderat mig, aldrig mera närmat mig min nådiga fröken, gifvit någon mer eller mindre antaglig förevändning för mitt uteblifvande . morgon, och sedan — förtalat fröken, förtalat. baron Theodor och försäkrat hela verlden att ni vore ett trolofvadt par.4 Äfven Ernst nästan darrade för utgången af dessa vågade ord. Nå, svarade Adelgunda, och hvilket eller huru mycket af detta gör ni nu? Intet deraf! Jag gör mera — jag medoifver er hafva rätt. Denne baron Theodor ir den man, som jag sett närmast nå fullkomligheten, och vore den, som man helst borde välja till ideal, om icke hvar och en tänkande varelse hade sitt eget ideal inom sitt bröst och alltid gjorde illa att taga en personlighet (jag talar icke om hans gerningar) till mönster. Men jag ärar denne baren Theodor lika mycket som ni sjelf kan göra det, och om jag älskade honom så... Men alltnog, han är bland demän, som jag mest skulle kunna älska, men som min olycksstjerna kanske dömer mig att hata