är att jag har Beatrix adress: och vet hvar hon bor, ifall jag skulle vara nog olycklig att icke alls rå med min gamla fränka: Dock hoppas jag det bästa, och nu lider det på tiden. Fårväl,v Beatrix, kom så tidigt du kän med din skatunge! Farväl, baron Theodor! Farväl, kunglig sekter! Ja, jag måste tåga detta farväl för -allvar, sade Pheodor: och såg på sin klocka; ty jag vill alltid vara precis och har stämt ett möte, mycket angeläget, klockan nio. Men jag: har inga rendez-vouser: sade Ernst och gjorde sig färdig att följa Adelunda. Hon skulle: således nu för första gången, sedan på ångbåten, tala allena med honom. tDetovar vett kärt möte med er gamla vänt, åtörtoglirnst försatt med något börja, men hvad det: är synd att:den qvicka, xoliga, intressanta menniskan skall se ut som ett — åkerspöke.t tDet medger jag verkligent, sade Adel-gunda: jag har aldrig någonsin: förr rätt känt: klädselns allmakt. Öm hon kommit sådan till: mig på Almvik och -dertill förtröttimig dem ädla orsaken till sin torftiga gr yrsel, så hade denitroligen förefallit mig vacker, ja sublim; men nu — sittande der i allt detta: hvimmel: af förvånade menniskor, skulle jag varit glad, om; hon sett bättre ut — dock vet jag icke egentligen förs hvems skull; ty det var icke för min egen, icke för, baron Theodor, som jag tydligen såg ej brydde sig :om det, och allsinte för Beatrix skull, tillade Adelgunda leeude; ty jag känner henne. Jag vet, att just i denna fullkomliga glömska af sig sjelf består hennes oändliga menniskokärlek: Jag har aldrig)sett någon varelse så litet egennyttig, så litet egoist. Jag vill derföre alldeles icke säga så litet egenkär,