Det är alldeles olikt vår bonne-amie från fordna dart Benämningen af bonne-amie hade dessenare åren af hennessvistande i:Adelgundas föräldrars hus-alldelesiförsvunnit, och denna återklang af fordna tider från Theodorsläppar kom de, båda qvinnorna att hjertligt skratta. Neji usade Beatrix, ?då är det, efter det skall vara något kotzebuaktigt, snarare fattigdomen: och den ädla stoltheten, som regerår mig, ty jag vill ej, att någon skall se huru jag nödgats ingvartera mig och min skatunge, föratt kunna. göra detta ändå dyra försök. med hennes helsa. Men! mig måste du: gifva din adress, sade Adelgunda helt allvarsamt. Icke ens dig. Beatrix! Jag. känner icke igen dig! Skrif nu genast här! Och hon tog sin elfenbensplån, och Beatrix såg på henne och ade: Jag vill väl se; hvem; som: motstod den blieken; och -hön skref. Nå vält,usade Ernst, nu tillkommer det dåsmigsnppsöra en planstill ÄRAN Mamsell Beatrix vilbadå. ej blifva hemta således vill hon förmodligen gå:så fort höu kan, efter den lillas slutade drickning; till: fröken Adelgunda, och här hon kommit dit ärbfrökem kanske så, god och sänder bud till mig, ty jag bor belt:nära, så skall jag genast komma med vagnen, hvarefter vi på Kungsholmsbrogatan kunna hemta baronen. Nej, dag går till ;kunglig ssektern litet tidigare, så hemta vi båda de nådiga damerna. — Blir dettå bra? SFörträffligt för. mig, d Och jag har alldeles ingenting att deremot invända, sade Adelgunda; men godt ninstone, sade