Beatrix kunde . således säga till! Adelgunda, så att ingenaf herrarne hörde det: han är sig då alltid likt. Aldrig en gnista afund inom detta ädla bröst, och afunden är dock en! kräfta; som gnager det manliga: likaså väl.som det qvinliga hjertat. Ja, men -hvarföre skulle hancafundas kongl. osektern?4 frågade Adelgunda och kände att hon rodnade, innan: frågan var väl utsagd: Ja dem frågan kan du visst sjelf besvara bäst, sade Beatrix skrattande; ?men:skola vi ej tala om. !vårt. morgondagsförslag, för att få I det! på. rediga fötter? och detta tillade hon alldeles högt. Det är just hvad: vichafva språkat om; sade Theodor, ty när;karlar: äro med i en resplan, så böra de väl uppgöra den. Sedan: hör -det till ;damerna satt ändra och jemka den. Nu hafva vi så fimderat ut saken, satt iklockan tio, eller ;den tididå mamsell Beatrix är tillreds, kommer man medvagno och hemtar ;hevze coch henues vänbärny. och så hemta visdon Wdrö ken,!somsunder tiden utverkat tillättlse af sin stränga tant, hvilkensdå med egnaögon fårbses alt om det fins två at det otäckalkönet i vagnens så fins: det tifvemdvå ocdet ändra blldeles passande till förkläden, nemligen, ett äldrömed ett helt uigt fruntimmer. Jet Blir ju bra?t us I Ack nej lnejt nej 6 vinfölls Beatrix liföm tJagiborså rysligt dångt bort, och jupt in på en gård och tre. troppor uppi Nej det.går alldeles inte lans att ivåsunga pfistadens elegantaste herrar konima dit bort och hemtea mig i fyrsitsig vagniy! Nej a väl!.det undanber jag mig för all lelgt (SDU JULig BLUS tavlol Hvad! jag tror, sade Theodor, a bonne-amie har en smula falsk blygsel.