Aftonbladet – 23 januari 1861, sida 3

i Naulda Sällskap IiorKlararf SIS vnja ersatta ti hvarje rimligt kraf för bergarelön, men vär tlicke förberedt på att betala så stort belopp, samt begärde, att käranden skuile afsändå 1 i guldet och låta sin fordran bero på sednäre ; j uppgörelse. Käranden beklagade sig öfver, tiatt han: blifvit ansedd för bergare, medan hän i verkligheten hade bet It penningarna i till. Thompson och endast begärt att få sitt i utlägg igen. Det blef deremot: anfördt,: att bi Thompson var en imaginär person, att ha Ivar en af kärandens underordnade: och att summan aldrig blifvit utbetald. Guldet afsändes öfver Läbeck till huset Rew Prescott 1 ce:0 i London, kärandens kommissionär, joch käranden skref till motparten och beiräknade sig 1 procents kon mission för silt besvär. Assuradörerna vägrade ytterligare att. betala. bergarelönen, men man blef ölverens om utlevereringen af guldet, emot att det omtvistade beoppet deponetades til; dess dom skulle falla i saken. En bergårtlön af 10 procent — anmärktes från kärandens sida — kunde synas högt tilltagen; men han hade betalt den och begärde nu sitt utlägg. tillbaka. Kärandens och ThömpIsons för en kommission aflagda vitthesmäål Tblef uppläst, i hvilket Thompson förklarade. jatt han hade bergat guldet Och att penningarna (bergarelönen) voro betalta; mel intet qvittens, ingen bok eller annat bevis androgs såsom stöd. för ett dylikt faktum. De talade också om den fara man hade utsatt sig, för under be gni gen af guldet. samt att det var hårdt väder och svår sjö. Motpartens advokat ville åtaga sig bevisa. att krafvet var af en ytterst svekfull natur. I Han. ville bevisa, att Thompson icke hade iden ringaste del i bergniögen af guldet, oci att detta blef. fördtiland af en passagerare, som vaktade det, till dess det blef öfrerlemnadt till en person, som presenterade sig i Jegenskäp af Konsul: Thompson skulle ickc j engång vetat af, att guldet var: ombord. J förrän dagen efter sedan det blifvit fördt land; och advokaten ville ådagalägga, al de i kontraktet mellan Thompson och ång båtsbefälhafvaren förekommande orden on. 1 guldet vore interpolerade (sedermera de inlagda) i afsigt att tjena till stöd för dette falska och svekfulla -kraf. Han ville derjemte bevisa, att vädret ingalunda var så hårdt, som käranden beskrifvit. Pastor Scott i Härlöw, som med hustru och barn var passagerare på ångbåten, lemnade färtyget i storbåten, jemte de öfrigt assagerarne, och föreslog kaptenen, att. de fastagerna med guld skulle läggas i båten, i hvilken de också fördes i lahd: Det vä en månljus natt, blek, lugn och. utan något liknande svår sjögång. Han rullade guldet 25 å 30 faimnar uppåt stranden och satt på detsamma medan undersökningar guställdes i en koja, på omkring 1 eng. mils afstånd, der de skulle finna tak öfver hufvudet för natten: Han lät derefter föra det till det rum, han skulle hafva, och lät bädda sin säng ofvanpå detsamma. Följande dagen såg -han, och då första gången, Thompson ombord : på skeppet. De samtålade om nattens tilldragelser, och Thompson frågade, om det icke vår något guld bland lasten. Vittnet svarade: Jo, som det sägs, till 240.000 värde, hvilket belopp från början af passagerarne antogs vara det verkliga. Vittnet tillade att han hade fört det i land. och underrättade. Thompson om hvar :idet var. Thompson var engelsman: Han såg derefter Thompson taga ett stycke papper upp ur fickan, skrifva något derpå med blyerts och derpå sticka det i fickan; sedan han visat det för en hr Beckston (Beckström?) och sagt med dämpad röst: se på det, öm det kan vara tillräckligt. .Beckston svarade: ja, det är det... Kaptenen kom då ombord, , och med honom talades om papperet, : Vittnet aflemnade guldet vid middagstiden den 7. En person, som kallade sig konsul, köm för att träffa mätt och steg för deras afresa till Wisby, och vittnet sade då, att han kanske innan de reste borde upplysa om, att det var 6 fastager med guld i rummet, och hemställde han, om det icke vore likaså godt att lägga ett fastage på hvar och en af de:6 kärrör, på hvilka de skulle åka, och att föra guldet med till England. Den person, som utgat sig fö konsul, sade: på inter vis; jag är britisk konsul och Lloydsagent, och jag är ansvarig derfört. Kaptenen sade, utt han ville öfverlemna det till konsuln. Hvarken Thompson. eller någon annan honom vidkommande erson. .lemnade ; något slags biträde vic ben ningen af guldet. Intet af fastagerna. blef öppnadt. . Flera af juryns medlemmar yttrade, alt de redan bildat sig sin mening om saken. Öfverdömaren yttrade, att här förelåge en fordran På 4000: för bergning, medan eter vittnesmålet, som icke blifvit bestridt; intet. det ringaste biträde blifvit lemnadi. Han hemställde till. vederbörande att låta saken falla. vie Ge Kärandens advokat fann sig, på grund af de yttranden öfverdomaren och juryn haft, föranledd att. samtycka dertill. E Öfverdomaren tog: slutligen till orda: Dö: saken nu är tilländabragt, får jag uttala son mitt. förmenande, att ett svekfullare OCcI anstötligare kraf aldrig försökts göras gällande vid någon domstol. i Den artikel, som hr Enequist med anledning af detta referats upptagande i Stockhölms: Dagblad, till redaktionen af nämnde tidning insändt och hvilken han begärt måtte, upptagas äfven i Aftonbladet,lyder sålunda: Till redaktioneu af Stockholms Dagblad! Till: min stora öfverraskning hän jag i tit. blad för i dag, funnit en berättelse ur en, norsk tidning, hemtad utan angifven källa ur ett engelskt blad; angående bergarelön för ett narti ould. som :om aftonen den 5 No