Folkbeväpningsfrågan. I denna fråga här man i de sednaste numren afÖstgötha Correspondentan läst en i varm anda hällen uppsats, författad af en prest, komministern i Skönberga i Östergötland hr C. J. Pålman. Följande vackra och värdiga slutord i denna uppsats kunna vi ej neka oss nöjet att återgifva: Ins: är landtprest. Finner någon besynnerligt att en sådan skrifver i folkbeväpningsfrågan, så har denne ej fattat att denna fråga, negativt tagen, mer är af kristlig än politisk natur; hon vill i framtiden omöjliggöra eröfringskriget. Att ingen prest, der ej säregna omständigheter föranleda, uppträder som organisatör vid tillämpnigen af Tolkbeväpningsfrågan. — ej som -instruktör inställer sig vid de; blifvande skjutöfningarne, så framt han ej är en ifrig eller skicklig skytt, är sannolikt. Men, för frågans syftemåls skull, tillkommer det honom deremot, att för sina församlingsböer och andra, belysa frågan från högre och lägre synpunkter. Der presten, genom redbarhet och humanitet i sitt enskilda lif, genom trohet i sitt offentliga kall, vunnit sina församlingsboers aktning och förtroende, der finnes ingen many; hvilkens ord svenska allmogen mer aktar och tror än sin sockneprests, Skall svenska allmogen fatta och förstå folkbeväpningens stora id6, med lif och anda hängifva: sig åt densamma; behöfves till båda delarne svenska presterskapets välvilliga, trogna medverkan. Denna lemnas ej blott genom upplysande samtal i umgänget, utan ock i handling; genom allvarlig tillsyn af folkskolebarnens öfningar i fristående gymnastik, marsch, exercis, genom sin uppmuntrande närvaro vid skjutöfningarne. : Det är derföre icke egentligen för att lemna några nya bidrag till folkbeväpningsfrågans utredning och lösning (ty de finnas: förut i verldshistorien), som jag uppträdt. Detta mitt uppträdande har ett långt anspråkslösare syfte, dels att med några blickar hänvisa till. förbisedda synpunkter, dels och hufvudsakligen att, enligt min åsigt, antyda svenska Elg praktiskt riktiga ställning till denna fråga. Och om, jemte detta sednare, äfven det biändamålet varit, att säga några vänliga och försonande, men allvarliga och tänkvärda ord till dem, hvilka. ej närmare tänkt på denna fråga eller missförstått densamma; så förklaras detta syfte af en brinnande nitälskan äfven för det jordiska fäderneslandets lycka och välgång — för dess, som borgerlig och kristlig stat, högsta intresse i verldsfriden. Hvarje ny, stor id, som framgår ur verldsmedvetandet till lif och gagn för menskligheten, är barn till åldern, ehuru man till själen. Om än sann i sin grund, frisk i sin kärna sväfvar han dock under utvecklingen, såsom barn, i ett och annat dunkel, arbetar han, vid tillämpningen, med eh och annan svag sida; men under flyende år klarnar och stärkes han, framstår som fullväxt man, Hherrlig i förstånd, modig i kräft. Så ock den stora verldsiden, allmän nationalbeväpning. Det är derföre min oryggliga tro, som menniska,: mitt osvikliga hopp: som kristen, att denna id, renad från dunklets slagg i glöden af klarnande tankar, härdad mot svagheten genom kamprin med stridiga meningar, skal framgå ur denna skärseld klar, ur denna kamp stark; oöfvervinlig i klarhet och kraft, till trygghet för folken, till frid på jorden! Inom Sundsvall är nu en skarpskytteförening bildad. Från det möte som för detta ändamål hölls den 13:e, berättar Sundsvallsposten: Det utlysta :sammanträdet i denna fråga egde rum i söndags e. m. å rådhuset. Det är med en verklig glädje vi meddela, att det icke allenast var så talrikt besökt af personer ur samhällets alla klasser och stånd, som måhända få sammanträden här egt, utan ock att ett varmt intresse för och klar uppfattning at den betydelsefulla frågan uppenbarade sig, att vi hysa de bästa förkoppningar om sakens genomförande i sin hölhet. Sammanträdet öppnades af häradshöfdingen Wahlgren, hvarefter borgmästaren Ahlgren enhälligt utsågs till ordförande och intog ordförandeplatsen med häradshöfding Arvidson som sekreterare. Sedan hr borgmästarn -r .dogjort för de engelska skarpskytteförehingarnes id, a och den utomordentliga utveckling dessa erhållit, äfvensom vidrört de i Sverge nu flerestädes uppstigande samt fästat uppmärksamhet på den betydelse dessa skulle kunna erhålla för vårt fädernesland, framställdes den önskan att frågan skulle bli föremål för diskussion. Af inbjudarne yttrade sig hufvud