Aftonbladet – 21 januari 1861, sida 3

RR RR RN NN DIVA RA 4 vadestkliga brister. Iemtaky son dock den ivrade presidenten eannolikt ej skulle ansett ärdeles, vascndtlig, våger, dock insändaren t sata, vara sal olika mening, söendedläniplighetensåttur skata te belattringar: söm icke fullmakt. Dende sistnämnda Spin Vi vete. i vårt lånd lilligt kriterium på ett emiganbetydenbet: roch : vigt. .5å rsrinomsmilkärenkonglsfullst tiilleeh med auf de båda: lägstå offir hvilka ur Kalendera äro uteieremot embeten af obestridlig vigt för. administrationen icke 1. fullmakt, 1t. ex. lektorer tes, sakademiadjunkter, stadsdernasmsgistrater m. fl. emom eivilstaten. Men frågan om diglet ellerslk! röng staten fjenstemin är ett särskildt käpitel; söm utan; tvifvel tarfvar en genomende revision... Om kalendern erhölle det Möreslögha: utvidgade formatet; -blefverdet icke nödigt : att-uteslata redan upptagna Ptjenstemi Vid fråga om uteslutnin yekes deremot SWadstera adliga jungfru il företrädesvis böra. komma 1 åtanka.. EtWniWwidgadi format synes också varwaf bebofvet våkalladt. Genöm em: vämnets nätur Tegsnde ständig tillökning ar innehället har kolesdern stadigt vuxit omfång, utan yatt lägga ut på längd och bredd: Kaiendern för 1775 t.ex. upptog endast 324 sidor, den för 1800 upptog 401, för 1846 deremöt 670, den sednast utkomna 836 och synes Hafva. nått. den gräns, der formatet, Gil följd af öfverhand tagande digerhet, enigt naturens: ordning, förorsakar upplösning och transformation: 4 Den i Aftonbladet den 13 dennes me signaturen F. frarhställda plan för redigevingen är i allmänhet så lämplig alt man bör kvana antaga att den vinner välförtjent afseende. Förslaget alt: ålägga KK: M:ts:bekningar utt. redogöra för förändringar sie inom de regerande farstehusen samt angående utländningar, hedrade med svenska ordnar, bör för beskickningarne blifva så mycket. mindre betungande, som de-i,de sespektive ländernas statskalendrar ega goda hjelpredor och dessutom förändringar mom ninisterierna och den högre embetspersolen till och med ef svenska tidningar ica refereras. Försloöget att ur den offisiella kalendern helt och hållet utesluta den norska afdelningen, synes ideremot mindre !ämpligt. De första åren efter Sverges och Norges förening, då mon tyckes hafva företällt sie förkållandet mellan: de båda ri sena något ehnorlunda än det sedermera blifvit, infördes norska statsrådsafdelningen ch kansliet i Stockholm i omedelbart sammanhang med. det svenska, och riddareordarne uppiördes i slötet:af de öfriga uppsifterna om de båda länderna, såsom ge nensumme för dem begge, AM intill stifbt Olafsorden. Skulle förebinc båda länderna icke hvila på gvelar än ett oemensamt band velendrar, så gjorde! detovist ef till eller ifrån om detta a eller behållas ostyckadt; våda rikenas odministrationer. nde det sammansatta statsråndra; hafva gemenskap, och er om decnorska myndigheterna 2 behöfligå för de steiska synes uteslutåndet ur kalen: afdelningen, som dessutom a utrymme, icke vara af tillingar påkalladt. i om deras si serligen hv bånd skulle b Slulligen vill insändareh skemställa hituvida sdetian vath sbehöfligt att: framför hvarje num utsätta titeln herre; söm ielte TE bågen distinktion, Här den är alE til: delas, och dessutom i-den officiella kalendern mindre tycks vara på sin plats, när endast rikets herrar Och serafimerriddare af konungen ochi officiel stil tilläggas titelm herre. fnsändt.) Vid 0. J. Fahlorantz graf. Der 19 Jan. 1861. Striden är slutad och segern är vunnen. ;Vördade gamle I 7 Har lyckligt M:. hur vält... Samsrrens eviga bolskr upprunten; Lysande klart för din flyende själ. Slitna de äro, de jordiska banden: SnölMeke engeln;! de Hdandes värk Löste demssåkta och djusborn anden; Hade glad tillsittshemland igen, Hvad trwäbtifret öm Också det varar bjuttioglårtiop nittiorår? uk In ar I Alderdoimåsvaghet medoplågan sigparar Sa Rek Förgålgelsen arr 10 en, det gudomliga; sköna och-sa at HÄR Md söm himlen öss Skall som en strålande stjerna ju stanna Öfver den kulle, som fällas ÄR graf. Deren Idh ikligt begå gamle, 7 ; Stannar ditt namn genOkt, seklerna qvar. Frejdade konsteärers NN rr vi samle Allörhvdd idivtskapanrde snille oss bar, .. Ovh för vårt Bjerta hvadsdyrbara minhen Af hvåd du var såsom. menska och vän! Prkänslans .heliga facklor, o, brinnen ai Stilla-och klart.i.decennier än! Ilvad det var solxarmt Och ljust i ditt Kjörb ned de flöt, Hjörke, Och för den nödställder klagan och sfvirta Aldrig din hand och Titt öra du slöt. Barnlös, du vår döck ch fader för mången, Hjölpte och stödde: gat råd och gaf tröst. on sort ditt snille skall lefva i sången Lefversdin godhet i menniskobrösts vu. Redan som ung du tör konsten var mogen, Bröt gånom tusende hinder din stråt., Och hon belönte dig — huldrik och, trogen, Långt in i åldern hon följd dig åt... Och vid hvar tanke dess närvaro födde, Och vid hvar bild, som hon visade: di Log hon så vänligt emot dig och strödde . Sätlhetens,rosor på lutande stig. Kalnade ftoft--o. så Så då till hyjlkdt