FR Fp NR ARTERNA å och vänta till domedag, jag -— skal inte genera er... (förändrande toneu från a dur till ess moll:) Deremot — dig, my dear John! dig kan jag anförtro allt; räck mice din hand! Vi två, icke sannt? — D.g vill jag då i förtroende säga, icke honom, denne slyngel derborta, — ja! jag har verkligen — iyra nya propositioner, fyra slesvigska punke e a t ter... John Bull: Ett ögonblick! Sir tillåter, att dö dem — konversationsvis r Pfister: Meget gjerne, men blott konversationsvis! John Bull: Blott konversationsvis. Hr Pfister reciterar konversationsvis de fyra punkterna, John Bull annoterar dem och, sticker .derefter papperet — åt..Mickel Tysk. Hr Pfister tänderssig en cigarr. Jag vill här tillåta mig uttryckligt anmärka, att i denna lilla dramatiska behandling intet är förändradt i fråga om hela andemeningen af den officiella berlingska artäkeln och att sjelfva ordalydelsen deraf är i åtskilligt väsendtligt nära nog följd. Det komiska hufvudmomentet, detta att vilja inbilla andra, måhända sig sjelf; att man inga koncessioner gör, så snart man blott låter dem framkomma genom tredje man, detta finnes till öfverflöd i regeringens tidningsmeddelanden och redan. der med alldeles tillräcklig relief. Också; det måste medges, har ministeren vid detta tillfälle icke fullkomligt lyckats med sin advokatur, man erkänner fifligheten — så vidt som den är anlagd på enfaldigt folks dragande vid en lång näsa-— men icke så alldeles få personer, äfven bland ministårens svurna anhängare, hafva dock icke kunnat dölja för sig, att detta är sjukt, mycket sjukt, samt att tidpunkten af många förenade anledningar mindre än någonsin är lämplig för ett officielt skämt af denna natur. Den länge i vissa sinnen närda oron öfver och motviljan mot en politik, som, om det lemnas den fritt att utveckla sig, gan: ska lätt kan bringa landet till afgrundens rand, har då omsider börjat gifva sig litel luft. -Redan för 14 dagar sedan samman: trädde några mera orädda män, för att diskutera den frågan, om det icke vore på tid, att söka stifta en förening med ändamål att låta regeringen förstå, att i samma mån, som det danska folket håller på Slesvig och på Danmarks rätt attisina inre angelägenheter (hvartill de slesvigska förhållandena absolut höra), göra och låta utan inblandning från. förevarande makters sida,isamma mån är man i tid betänkt på att göra front mot en politik, som sätter dessa Danmarks högsta intressen på spel. Föreningen i: fråga har för ett par dagar sedan blifvit formligen konstituerad under namn af Dannevirke-förenin gen. Bland de 22 män, hvilka som stiftare undertecknat programmet, finner man ett par Bondevänner4 (B. Christensen och, om man så vill, Blixen-Finecke), gamla Grundt vig och flera 2rundtvigianer (hofjägmästear Carlsen, etatsråd Flor, m. fl.) men dessutom personer af de flesta partinyanser, professor ohr, protokollssekter Schjörring, notarien Ludv. Moltke, ett par yngre officerare, flera borgare 0. 8. Vv. Sällskapets program innehåller väsendtligen hvad jag nyss antydt, ett löfte om att understödja regeringen i hvarje kraftigt motstånd mot Tysklands öfver-Å grepp, men tillika en öppen förklaring om omöjligheten för Danmark att bestå som sjelfständig stat så framt det tillåtes en sådan främmande inblandning i dess inre ärender, som redan mer än en gång blifvit al konungens ministrar i utlandet medgifven, samt ändtligen ett bestämdt beslut, att med alla lagliga medel uppträda mot hvarje försök på att lemna danskheten i Slesvig istieket, iktom då andra sidan att verka positift för införandet i nämnda landsdel af en med Danmarks grundlag öfverensstämmande politisk frihet. Att ställa något horoskop för hvad Dannevirkeföreningen skulle komma att uträtta, torde vara ganska svårt, framför allt af den grund, att ehuru sällskapets program i det hela taget synes mig vara ytterst moderat, det dock är en fråga huruvida ej massan at hufvudstadens fridsamma befolkning skall finna skrupler vid att underskrifva något, som likväl innehåller möjligheten af en opposition. Emellertid har föreningen redan innan den offiicielt uppträdt, haft, den vyerkan (ändå alltid något!) att sjelfva professorspartiet har funnit sig deraf uppruskadt och ansett tiden vara kommen till. att åtminstone låta höra af sig. Den gamle Clausen har då tagit till sin hjelp O. Lehmann (för öfrigt Mera ministeriel än ministrarne sjelfve!) H. Hage, och några andra afriksdagens medlemmar, (Fr. Hammerich, L. C. Larsen, presten Krogh och Ploug), och låtit trycka också ett program för stiftande af en annan förening för Slesvigs färsvar?. Detta program är från början till slut afgjordt minsterielt, för öfrigt ett esteliskt stycke arbete af verklig. förtjenst. Afven detta urgerar ?Slesvigs oe Danmarks konstitutionella förbindelser?, men gör detta på ett sätt, som ingalunda. utesluter helstaten och som — så hoppas inhjudarne — skall vara för regeringen en kärkommen bekräftelse at dess egna tankar.? Med ett ord, det är hållet i så allmänna ordalag och i en så silkeslen ton, att det icke skulle förundra mig om regeringens samtlige ledamöter, inclusive hr Theophilus Raaslöff, vore den förste att i sällskapet inträda. För öfrigt är detta sällskap ieke ännu konstitueradt; meningen var, att detta skulle ske vid ett möte i går, till hvilket en del af riksdagens öfrige medlemmar voro inbjudna, men der genast en så allvarsam oenighet uppstod, att 30 riksdagsmän i vredesmod gingö sin väg. Ett nytt möte lär nu vara beramadt i dag och vr NH ER NRAR ct AR ig NRhliiplr tag by NUR nd höft a flv. aft Sr BAR on i RE