Aftonbladet – 21 januari 1861, sida 2

damm en hel dag. Hon har varit med fadren, som är sjöman, ett par gånger förr i verlden på. sjön, och blef. då så sjuk, att hon aldrig kan: glömma, det. Nå men huru kommer du till Drottningholm? Hemtar den der fastern er? frågade Adelgunda, som väl visste hvad det skullv kösta Beatrix att åka. J6 pytt ock! Nej, dit ämna vi 083 på apostlahästarne, jag och skatungen.? Skulle du gå dit?4 frågade Adelgunda. Ja, hvarför icke? Tror du icke sextioåriga ben stå ut dermed? NET nu gör du då dina ben tio år äldre än du sjelf är, men jag tycker femtiariga ben äro rätt icke passande att gå till Drottningholm med, och din skatunge ser ej heller ut att stå ut dermed, utan som jag nödvändigt vill till Drottningholm, och som ingen dag passar bättre dertill än morgondagen, och som jag gerna, ja nästan hellre .far. landvägen för att få se lande häromkring. Stockholm, så taga vi oss en good vagn och ge oss af vid hvad tid då sjelf vill bestämma. Topp! sade Beatrix, innerligen glad. CHersnågon hört, om vi få vara med ?4 sade Theodor, vändande sig till Ernst. Båda sågo på Adelgunda. ; Ja: gerna för mig, sade denna. ty nu hafva vi femtiårigt förkläde med sextiåriga ben — nu kan ej ens tant Emerence tycka något. PTant Bmerence!4 gade Beatrix, hvad har du med.henne att göra? cMins. du, henne? ; Om jag mins den goda, älskvärda, rolioch trefliga, men alldeles befängdt högfärdiga gumman! Ja vaserra! dylika praktexemplar: glömmer man icke. Jag bor hos henne! Och, hon skulle räkna en gammal mamell om förkläde åt dig?t r ja, hon har humaniserat sig betydigt. (Forts. följer.)