Aftonbladet – 19 januari 1861, sida 2

dem, det lofvar jag dig heligt än en gån; följden må: blilva hvilken. sbm helst t. etydelsen af dessa ord är ännu en gåta, men: qvinnohjertat är en annan, ändå långt svårare att lösa. Adelgunda var omgifven af tillbedjare, utrustade med allt hvad yttre och inre förmåner kunde hafva att bjuda — ty hon kunde icke nu förneka det — sjelfva den ädle Theodor, ehuru på intet sätt efterhängsen eller enträgen, hade dock något i sitt sätt mot Adelgunda, som bevisade henne, att hon gjort ett allvarsamt intryck på hans sköna och manliga sinne. Och lla dessa — Theodor till och med, sväfvade som bleka skuggor framför hennes fantasi, och endast en bild, bilden af den, som gjort. intet för att få se henne, som stod på en så högst underordnad plats ijemförelse med. de andra; och som, bittrast af allt, tycktes vilja: draga sig undan hela Adelgundas omgifning, åtminstone icke söka den, fastär hans blick ofta förrådde hvad läpparne dock envist förtego -— endast hans bild framstod klar och tydlig, fastän Adelgunda försökte jaga bort den; ty hon ogillade sig sjelf och sade, för att motverka bildens trollkraft: Han är ju yngre Ng hela två åren! Ack, Adelgunda. Har du kunnat falla så djupt i din smak? Såtalade det gamla sjelfkloka förståndet, men —:hjertat hade heltannat att förtälja, och när det darrande skenet af Juni-solens första strålar, förebudet till den unga dagen, syntes på det rena, blå himlahvalfvet. ja, då först slöto sig Adelgundas ögon till en lätt och kort sömn. Klockan sex var hon åter vaken och på fötterna. Man bör vara i en elegant morgontoileit, hade generalskan sagt, och sällan hade Adelgunda lagt så mycken vigt på sitt ytire, som just denna tidiga morgon. De Iljusbruna lockarne och det fina anletet,