Aftonbladet – 19 januari 1861, sida 2

— I Dagligt Allehanda har sedan någon tid fortgått en serie långa artiklar med öfverskrift: Den svenske domaren. Deri ha uttalats åsigter och förslag till den grad anmärkningsvärda, att vi ansett oss icke böra underlåta att vid tillfälle upptaga dem till belysning. Dermed har dock hittills fått anstå af den anledning, att alltjemnt ytterligare fortsättningar utlofvats och vi gerna velat, innan vi togo till ordet, se författarens åsigter fullständigt framlagda. Artikeln n:r 4 såg i förgår dagsljuset och det befanns att densamma ännu icke var den sista. Vi skulle alltså, af nyssnämnda anledning, icke ännu; taga befattning med densamma, hvilket vi heller icke egentligen nu ämna göra. Men då det så lätt händer, att länge fortlöpande artikelserier förbises af den stora mängden af läsare, och då det skulle vara skada om städernas borgerskap skulle förblifva i okunnighet om artikelförfattarens åsigter med afseende på en af deras vigtigaste rättigheter, så vilja vi endast påpekningsvis fästa uppmärksamheten på följande ur nämnde artikel n:r 4 hemtade godbit: Magistratsledamöternas utseende genom val af borgerskapet är en föråldrad bestämmelse, som numera saknar nästan hvarje skäl. Man har sökt sådant skäl deruti, att då staden aflönar sina domåre, bör. den äfven få tillsätta dem. — Vi förneka detta på det kraftigaste. Och litet längre fram heter det: Månne ej, äfven under nuvarande förhållanden, vida lämpligare och värdigare vore att de litterate rådmännen, åtminstone inom de större städerna, erhöllo sin fullmakt af konungen. Allehanda-författaren är, såsom man ser, ingen vän af sjelfstyrelse. Deremot svärmar han lifligt för högre löner, men först och sist för högre rang åt alla i domarevärf anställde embetsoch tjenstemän.. Det är till dessa hans fantasier vi en annan gång återkomma. För dagen ha vi blott afsett ett litet gif akt! till städernas invånare.