Aftonbladet – 19 januari 1861, sida 2

Oh, fy! Så dålig sinak kunde du aldrig få, sade tanten skrattande. Nå, men om K. till exempel blef enkling, (hon nämnde någon, som äfven var ofrälse, men som hön hört tanten utomordentligt berömma, och om hvilken den goda gumman, som många tusen-gånger jagade alla fördomar på flykten, fast de nu i massa infunnit sig när det var fråga om hennes älskling, sagt, att han var bland de NN gligaste, intressantaste, gentilaste, aimablaste ete. män hon någonsin sett), om han kom och bjöd mig sin hand, skulle jag då endast och allenast derföre afslå den, att mina tillkommande arfvingar blefvo små mamseller och små högädla herrar?? 5 Ja då! Ja då! Ja då! Och Gud ske lof att han är nyss gift och att hans fru ser frisk och frodig ut som en nötkärna, och dermed punkt och ny radX, sade gumman. Ty nu, sedan du tagit mig ur denna gruf liga oro, med hvilken jag icke skulle hafva kunnat sofva en blund i natt, måste vi slå 088 i ro, annars blir du ej vacker i morgon på Carl XHI:s torg, och vacker måste man vara, så mycket, så länge och så vidt man kan. Det är ett fruntimmers stora och nödvändiga pligt att bevara sitt utseende, helst när man blifvit af naturen så väl dermed beskärd som du. Vår makt består mest ändå i utseendet, gudnås, och derföre är det vår regeringstid 1 ungdomen, som man skall söka att förlänga så långt man kän. Men jag tycker att du aktar dig ej rätt; der satt du på sjön utan flor och sprang sedan som en vildkatt utan hatt. Tänk om du nu får se flera fräknar i morgon: Nej, gå nu. Gud välsigne dig! Och lofva mig nu att aldrig komna och skrämmå mig så som du gjort i denna qväll. ; Adelgutida kysste: hjertligen den gamlas