Aftonbladet – 19 januari 1861, sida 2

all sin öfverlägsenhet och makten af ett ljust förstånd samt ett klart sätt att göra sig förstådd, dock sällan eller aldrig slo sig på eek eller att ifrigt och häftigt disputera, der hon ändå såg sig aldrig kunna vinna någon synnerlig seger — Adelgunda,;som gerna ville trösta den gamla gumman och som visst icke hade någon glädje af att hålla henne i en onödig oro, och som dessutom gerna ville hafva hela ämnet åter infördt på skämtets område, sade slutligen, då gumman ändå anfört många flera skäl för sin motvilja och tycktes frukta att få höra någon ryslig bekännelse från Adelgundas läppar: Nej, käraste tant; ängsla sig nu icke! Jag tänker väl icke såsom tant, men med ett kan jag ändå fullkomligen trösta tant, och det är att jag ännu visst icke med mina n:r 29 adliga ögon fäst blicken på någon ofrälse, så att tant kan vara fullkomligt lugn i den vägen. Nå, Gud ske lof och tack!4 sade gumman, dragande helt lätt efter andan. Jag trödde sannerligen att alla dina preludier gällde någon kaptensfru eller annan fru med ett sådant der namn jag nämnde. Vet du, jag blef helt svettig på ryggen. Gif du mig min eau delavande-flaska, ty jag skull stryka litet deraf på pannan. Adelgunda efterkom genast henues ran, och när hon leende lemnade hc: skan, sade hon: Ja, Gud ske lof! Nu är då toniiria den förskräckelsen för denna gång, men huru skall det ef nu, om till exempel min smak föll på, ar 4 Och här nämnde hon en ofrälse: celebritet af den allrafetaste gräddan, och som var i smöret, som vi säga, ! upp till: öronen, ;